25 juni 2017

Rosenrot

Nu är vi hemma igen efter en vecka i stugan i Norge. Det är tredje året i rad vi firar midsommar där och varje gång har blomningen kommit olika långt. Ön har en fascinerande flora med inslag av både fjäll, kust och inland.

Här och där lyste rosenroten upp i klungor på de karga klipporna. Vissa var på gång att blomma, andra hade redan blommat över. Rosenroten (Rhodiola rosea) hör till familjen fetbladsväxter. Den har fått sitt namn av att roten luktar som rosor och är en av de sk adaptogena läkeväxterna dit även gingseng och schisandra hör.

Jag har själv aldrig plockat eller använt mig av rosenroten som medicinalväxt och dess verkliga effekter är omstridda. På 1990-talet fick preparat av växten en renässans och många köpte den för att höja sitt immunförsvar och prestationsförmåga.

Det finns uppteckningar från 1800-talet som berättar om hur man använt tinktur och olja av växten för att lindra reumatism och huvudvärk. Under senare år har den fått ett rykte om sig som ett afrodisiakum.

Jag plockade inga rötter denna gång. Jag var osäker på om den var fridlyst som den är på vissa håll i Sverige. Jag ska ta reda på det till en annan gång. Det kan ju vara intressant att prova om den har någon effekt. Pigg blev jag iaf av att bra titta på den.


19 juni 2017

Mjukseg rabarberkaka


Rabarbern växer så det knakar och nya recept är alltid roligt att hitta. Som det här på en "mjukseg rabarberkaka" som jag hittade på bloggen Lindas Bakskola. Verkligen superenkel att baka och väldigt god. Ett recept som passar perfekt att baka häruppe i stugan i Sleneset där jag befinner mig just nu.

Receptet hittar du här Segmjuk rabarberkaka.

Det är bra att knipsa av blommorna på rabarbern så att man får en längre skörd. Jag brukar ta in dom och sätta dom i vaser eller ha dom i hinkar på altanen. Bra när det inte finns så många andra blommor att plocka tidigt på säsongen.




15 juni 2017

Slåtterängarna vid Hummelholm


Ett av regionens smultronställen är slåtterängarna i Hummelholm. Vi åkte förbi där förra helgen när vi firade en 50-åring men jag kände att jag måste dit en gång till under försommaren. Några kvällar senare återvände jag med en ryggsäcken med olika objektiv och en termos kaffe.


Bland de första man möts av är ett stort fält av liljekonvaljer. Alla har inte blomstänglar men här och där syntes knoppar och på andra ställen hade de börjat slå ut. Se men inte röra gäller. Området är ett naturreservat och just här är det viktigt att alla blommor får vara kvar så att de kan bilda frön inför nästkommande års blomning.

Reservatet bildades 1977 och med bidrag från länsstyrelsen underhålls ängarna av Hummelholms kulturförening som under två helger varje år slår ängarna med lie precis som man gjorde förr. Området har en gång helt legat under Öreälvens vatten, men med landhöjningen bildades först små öar och så småningom fast mark.
Läs mer om slåtterängarna här: www.lansstyrelsen.se.


Just nu blommor rödblärorna och här och där en av mina favoritblommor - det svarta, giftiga ormbäret. Nere mot älven hittade jag de blyga skogsviolerna bland gräset och vid älvkanten lyste kabbelekan som små solar.



Slåtterängarna ligger i anslutning till Öreälvsleden och nere vid älven finns en stenkista som byggdes 1933 för att underlätta flottningen av timmer från inlandet ner mot kusten. Jag hade velat flytta mig tillbaka till den tiden då flottningen var igång utefter alla våra älvar i Västerbotten. Det finns så många yrken som inte längre finns idag. Ja, sånt kan man fundera över när man strosar runt.

11 juni 2017

Så kom du till slut


Många har frågat mig om jag har något nytt bokprojekt på gång. Och det har jag faktiskt. Jag har samlat en del material men mycket är ännu kvar i tanken. Ingen tidsplan är satt. Det får helt enkelt bli när det blir.

Jag tänker dikter och egna bilder. Många gånger när jag vistas i naturen eller tittar på de bilder jag tagit dyker små meningar upp. Häromkvällen tog jag med mig mitt macroobjektiv till den stora häggen på gården utanför lägenheten i stan. Det blåste ganska kraftigt och jag lekte lite med bländarsteget och lät vinden bestämma. Resultatet blev lite drömska bilder på häggen. Lite sådär som försommaren och livet kan kännas ibland. Ogreppbart och förgängligt. Berusande. Vemodigt.

"Alla dessa dagar och nätter som min kropp längtat
efter dina händer och läppars beröring
Så kom du till slut
Jag hejdar tanken
Dåsig av häggens doft,
insvept i ett täcke av försommargrönska,
låter jag mig kittlas i glipor av blottad hud
Tillåter mig
Hejdar tanken
Än skyler jag mig
Tar det som är mig givet"




5 juni 2017

Vaniljbullar

Lite bullar hör sommaren till och i helgen bakade jag sommarens första laddning. I vanliga fall gör jag alltid kardemummasnurror enligt mammas recept men denna gång blev det även en sats vaniljbullar.


Vaniljbulllar
(32 st)

Vetedeg:
50 g jäst för söta degar
5 dl mjölk
150 g smör
1,25 dl strösocker
0,5 tsk salt
2 tsk krossade kardemummakärnor
ca 1,3 liter vetemjöl special (jag använda Manitobamjöl denna gång)

Fyllning:
125 g rumsvarmt smör
6 msk strösocker
2 msk vaniljsocker

Uppvispat ägg att pensla med
Pärlsocker

Smält smöret i en kastrull och tillsätt mjölken. Värm alltsammans fingervarmt. Smula ner jästen i en bunke och häll på smör- och mjölkblandningen. Rör tills jästen smält. Tillsätt kardemumma, salt och socker och nästan allt mjöl. Knåda till en smidig deg. Häll på all mjöl om det behövs. Låt jäsa under bakduk i ca 45 minuter.

Gör fyllningen under tiden genom att blanda alla ingredienser.

Sätt ugnen på 225°.

Tippa ut degen på bakbordet och dela den i två delar. Kavla ut degen till en rektangulär platta och stryk på hälften av fyllningen. Rulla ihop och dela i 16 bitar. Lägg i formar. Gör likadant med den andra delen. Låt jäsa i ca 30-40 minuter. Pensla med uppvispat ägg och strö på pärlsocker. Grädda i 11-12 minuter. Låt svalna på galler.


1 juni 2017

På besök hos grodorna

Häromkvällen när jag begav mig till en liten sjö för att se om jag kunde fånga en fiskgjuse på bild pockade kväkande grodor på min uppmärksamhet. Eller paddor var de nog om man ska vara riktigt korrekt.

Först hörde jag lätet. Jag trodde det var ejdrar som gömde sig i vassen så jag smög mig närmare. Väl vid strandkanten såg jag en massa plumsande och här och där dök små huvuden upp. Det såg onekligen lustigt ut. I det lugna vattnet förstorades paddornas ögon upp till små ballonger.


Lugnt simmade de omkring tills en kompis dök upp bakifrån. Med ens försvann de sedan ner båda två i vattnet. Jag gissar att det är smågrodor på gång. Jag läste mig till att paddorna förökar sig i samma vattendrag som de själva en gång blev kläckta i. Jag får väl återvända om några veckor och se om det finns några yngel som simmar omkring.




28 maj 2017

Nässelblinier


Än kan åtminstone jag skörda nässlor och i helgen åkte ett gäng toppskott ner i nässelblinier. Jag tycker att det är kul att blanda något vilt och med något exklusivt. Lite som en ohelig allians. Som med löjrom i det här fallet. En sats räcker till ca 40 blinier, en halv sats räcker till förrätt för fyra personer. Jag gjorde en sats och frös ner hälften av den mixade massan. Man kan om man vill byta ut rommen mot någon annan rom eller varför inte till lite kallrökt lax?


Nässelblinier
2 l färska nässlor
2 msk + 0,5 crème frâiche
2,5 dl ljummen mjölk
10 gr jäst
1,5 dl bovetemjöl
1 dl vetemjöl
1 ägg (gula och vita var för sig)
2-3 krm salt
smör till stekning

Topping:
Löjrom
Crème fr âiche
Hackad röd lök
Lite citron och dill

Ansa nässlorna och förväll dom hastigt i kokande vatten. Lägg dom i iskallt vatten. Ta upp och krama ur vätskan. Mixa till en slät massa tillsammans med 2 msk crème frâiche.

Lös upp jästen i mjölken och tillsätt mjöl, bovetemjöl, nässlorna, äggulan och salt. Vispa till en slät smet och låt jäsa under lock i ca 1 timme.

Vispa äggvitan så den blir fast och vänd ner den i smeten efter jäsningen. Hetta upp ett plattjärn och stek blinierna i smör, 1-1,5 minut på vardera sida.

Toppa med tillbehören.