Äppelkrans med mandel

Tänk att vi äntligen fick en helg med sol! Det har verkligen inte varit mycket av den varan i höst. Vi har åkt båt och vistats ute så mycket som möjligt.

Till helgens fikastunder bakade jag en äppelkrans med mandel. Jag använde två springformar men det går lika bra att lägga bullarna i en krans på en på plåt. Om du använder springformar så tänk på att de bör vara stora.


Äppelkaka med mandel
(2 st)

5 dl mjölk
1 pkt röd jäst
150 g rumsvarmt smör
0,5 tsk salt
2 tsk stött kardemumma
1 dl strösocker
ca 14 dl vetemjöl (gärna specialvete som t ex Manitoba)

Till fyllning:
200 g rumsvarmt smör
1 dl strösocker
1 tsk mald kanel
1 dl mandelmjöl
4–5 äpplen

Ägg, pärlsocker och flagad mandel

Börja med att värma mjölken till 37° och häll detta sen över jästen i en bunke. Rör tills jästen smält. Blanda ner kardemumma, socker, salt och det rumsvarma smöret samt mjölet. Knåda i ca 10 minuter. Ställ åt sidan och låt jäsa i ca 30–40 minuter.

Blanda det rumsvarma smöret med socker, kanel och mandelmjöl. Skala äpplena och riv dom grovt. Lägg bakplåtspapper i springformarna.

Tippa upp degen på ett mjölat bakbord och dela den i två bitar. Kavla ut varje bit till en rektangulär. Bred ut fyllningen och fördela de rivna äpplena uppepå. Rulla ihop från långsidan och dela degen i 10-12 bitar som du sen placerar i formarna (börja i mitten). Låt jäsa ytterligare 40 minuter.

Sätt ugnen på 200°. Vispa ägget och pensla kransarna. Toppa med flagad mandel och pärlsocker.

Grädda i ca 30–35 minuter.

Inlagda gröna tomater

I sommar har svärmor odlat tomater i växthuset. När hon och svärfar åkte på sin sedvanliga höstsejour på Malta lämnade hon ett helt växthus fullt av tomater i min vårdnad. Gröna tomater. Det har ju inte varit en särkilt bra höst för ljus och värme och dessutom har växthuset sett sina bästa dagar så juset har svårt att tränga sig in till tomaterna.

Ja vad gör man av alla gröna tomater? Några har jag plockat in jag in och låtit mogna allt eftersom. Men resten. Det fick bli en liten tur med Google.

Igår lade min kompis Cecilia och jag in flera kilo fasta, gröna tomater. Vi tänker oss att vi ska äta dom i höstens grytor, till stek mm. Kryddorna vi använde fick tankarna att gå till jul.

Det här är receptet vi använde.

Inlagda tomater

1 kg gröna, fasta tomater

2 l vatten
1 msk salt

Lag:
2 dl ättiksprit (12%)
3 dl vatten
2,5 dl strösocker
3 hela kryddnejlikor
7 vitpepparkorn
1 liten bit kanelstång
2-3 cm färsk, skalad ingefära i bitar

Skölj och ta bort fäste på tomaterna. Stick hål i dom med hjälp av en vass kniv eller en potatissticka. Koka upp vattnet med saltet och lägg i tomaterna och låt koka 2 minuter. Häll bort vattnet.

Lägg alla ingredienser till lagen i en kastrull och koka upp. Låt svalna något. Fördela tomaterna i steriliserade glasburkar (eller en burk beroende på storlek) och häll på lagen, fördela kryddorna i burken/burkarna. Sätt på locken.

Äppelkaka

Igår jobbade jag hemifrån. En brasa i köksspisen var nödvändig då huset fortfarande kändes ruggigt efter den höststorm och regnoväder som varat ett par dagar. Det var kanelbullens dag men det blev inget bullbak för mig, istället bakade jag en äppelkaka. På svenska äpplen. Äpplen som luktar äpple. Håller ni med mig?

Jag använde mig av mitt favoritrecept på sockerkaka som jag petade ner några bitar rullade i kanel i. Receptet finns i min bok Båtbyggarhustruns bästa (men med rabarber).

En ljummen skiva av kakan med en kopp starkt kaffe gav mig sen energi till resten av dagen. En kanelbulle blev det såklart senare under dagen. En köpes. Från Nya Konditoriet i Umeå.

Äppelkaka

150 g rumsvarmt smör
2 dl socker
2 ägg
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
0,5 dl vatten
2 tsk krossade kardemummakärnor
2 små äpplen, eller ett stort
1 rågad tsk mald kanel

Sätt ugnen på 175° och smörj och bröa en sockerkaksform. Vispa smör och socker poröst och tillsätt sedan ett ägg i taget. Blanda vetemjöl, kardemummakärnor och bakpulver och häll ner detta och vattnet. Rör till en jämn smet och häll i formen. Skala (eller låt bli) och skiva äpplena. Lägg dom i en plastpåse tillsammans med kanelen. Skaka om. Stick ner bitarna i smeten och grädda i nedre delen i ca 35-40 minuter. Låt kakan svalna i formen innan du stjälper upp den.

Hösthelg

Från och med i höst har jag gått ner lite i arbetstid vilket innebär att jag varannan helg är ledig fredagar. Långhelg alltså. Så var det den här helgen. Fredagen ägnade jag tiden till att fixa i trädgården. Ta upp potatis, rödbetor, rycka upp lite vissnade plantor. Jag konstaterade att både potatis- och kålskörden (grön- och svartkål) varit god medan rödbetorna och morötterna inte fått den värme de velat ha.

Stora delar av lördagen tillbringade vi ute till havs. En ny båtmotor skulle köras in och vi puttrade runt bland öarna i två omgångar. Ena gången fyllde vi termosen med kaffe och den andra med varm choklad.

En klunga skarvar som dröjt sig kvar putsade och torkade vingarna på ett stenblock utanför udden och här och där syntes flockar av fåglar som små myggsvärmar. Och så örnarna som vi stötte på lite här och där ute på kobbarna! Det är så roligt att stammen havsörnar ökat. Det är svårt att säga hur många de var då de förflyttade sig under båtfärden men minst 3-4 st olika räknade vi till. Det är faktiskt första gången vi ser dom på så nära håll från båten.

Ute vid Storbådan var det lugnt. Alla de fåglar som skränat på klipporna var borta, bara en örn lättade när vi svängd runt nordsidan.

 

Idag har september övergått i oktober och molnen har legat lågt för att mot eftermiddagen släppa ifrån sig regn. Riktigt höstrusk. Desto varmare och mysigare hade min Brödkults kompis Anki och jag det inne i bagarstugan hos Anne på Sténstorpet i Långsjön utanför Vännäs. Anne driver sedan i våras ett företag och bakar och säljer tunnbröd, kokar saft, gör praliner mm. Rummet intill ugnen har hon inrett till en gårdsbutik.

I våras blev vi kontaktade av Johan och Jonathan på Hartafilm. De hade fått syn på vår bok Brödkult i Västerbotten vid ett besök i en bagarstuga i Holmsund och fick en idé om att göra en dokumentärfilm om tunnbröd. Roligt, eller hur?! Besöket i bagarstugan idag ska resultera i en pilotfilm som de kna visa upp när de går vidare med att söka finansiering.

Nu håller vi tummarna för att piloten blir lyckad och att de lyckas hitta finansiering för att göra den dokumentär de vill.

Till Långsjön åkte jag via Vännäs men på hemvägen bestämde jag mig för att ta vägen via Bjurholm. Jag tycker om det kuperade landskapet runt Öreälven speciellt den här årstiden då alla lövträd lyser upp de mörka granskogspartierna.

Jag stannade till vid Glaskyrkan där den står ute på myren. Glaskyrkan är en av de konstverk som finns utställda efter "Konstvägen 7 älvar". Jag tycker om idén att ställa ut verk här och där mitt i naturen. Något som bryter av, väcker nyfikenhet och frågor.

Som så många gånger förut så såg jag älg på vägen mellan Bjurholm och Agnäs. Den här fjolårskalven sprang först över vägen och när jag stannade bilen och tog upp kameran bestämde den sig, till min glädje för att gå över vägen en gång till.

Oktober alltså. Nu hoppas jag att träden inte släpper löven allt för snabbt så att vi kan njuta av höstprakten ett litet tag till innan vi går in i den riktigt mörka årstiden.

Septembervecka i Italien

I söndags kom jag hem efter en semestervecka i Italien tillsammmans med en god vän. Vi hade i flera år pratat om att åka till trakterna kring Neapel för ett besök på Herculaneum och nu var det äntligen dags.

Resans första stopp var ett besök inne i Neapel där vår guide Daniella tog oss runt. "Non touristic" var utlovat och under tre timmar rörde vi oss inne i den gamla och mitt tycke, häftiga staden där tvätten hängde mellan balkongerna på riktigt och där vi mötte napolitanarna var vi än rörde oss.

Målet för vår resa var som sagt Herculaneum som precis som Pompeji ödelades vid vulkanen Vesuvius utbrott 79 e kr. Det som skiljer städerna åt är att medan Pompeji övertäcktes av ett glödande askmolm föll först ett askflöde över Herculaneum som fyllde byggnaderna för att därefter täckas av pimpsten. Kombinationen av de vulkaniska materialen försvårade arbetet med utgrävningarna flera hundra år senare men ledde även till att mycket av stadens mosaikbeläggningar, trädetaljer och målningar bevarats bättre än i Pompeji. Länge trodde man att stadens människor lyckats fly men 1982 hittade man skelett av ca 250 människor i båthusen vid stranden där de sökt skydd.

Vår sista utflykt gick till ön Capri. En vacker ö en bit ut i Medelhavet. Resan dit var på många sett hysteriskt. Alldeles otroligt mycket folk vilket innebar flera timmars köande under dagen. Vi insåg att vi fick välja ut ett ställe att besöka och valet föll på Axel Munthes Villa Sant Michele i Anacapri. Väl där inföll lugnet och vi kunde njuta av maten på terassen, husets interiör, trädgården, solen och den magiska utsikten mot Neapel och Vesuvius. Jag förstår att Capri är en helt bedårande ö men just denna dag var det alldeles för mycket människor för min smak.

Resten av dagarna ägnade vi oss åt att strosa runt i staden Sant Agnello där vi bodde, våra medhavda böcker och åt sol och bad. Givetvis åt vi äkta napolitansk pizza och drack espresso ur glas, som enligt vår guide är det ursprungliga sättet att servera kaffet på.

Under hela veckan såg vi Vesuvius var vi än befann och oss och när planet lättade från Neapels flygplats fick vi även en glimt av kratern. Nästa gång vill jag upp på vulkanen.

Höstpromenad

Vi har redan avverkat halva september tänker jag under dagens skogspromenad. Hur kan det vara så? Augusti var ju nyss här!

Bladen på träden har börjat skifta färg, ljungens lila ton har blekts och blåbärsriset lyser rött i kapp med rönnens bär. Fint är det. Och lugnt. Bara några korpar som kraxar längre bort. En dag, tänker jag, ska jag fånga er på bild. Den dagen var inte idag.

Plastpåsen till svampen hade försvunnit under promenaden så när ett gäng kantareller dök upp så fick huvan till min jacka duga.

Hoppas ni också har en bra höstlördag!

Vallmo

Under sensommaren och nu under hösten har jag kunnat frossa i vallmo. Först ut var de bordeauxfärgade med sina blad tunna som läskpapper. Det är så häftigt att se förvandlings. Hur de tunga hängande knopparna reser sig och sakta vecklas ut till blad och hur de sedan tappar dom för att slutligen trolla fram en vacker frökapsel.

Här kommer ett litet bildpotpurri.