3 december 2016

Saffranskakor med pistagenötter och vit choklad

Lite kakor har blivit bakade för att avnjutas i adventstider. Det är härligt att fylla en glasburk med de knallgula kakorna. Lite solsken på burk som lyser upp.


Saffranskakor med pistage och vit choklad
200°, ca 24 st

100 g vit choklad
1 dl skalade pistagenötter
1 ägg
175 g smör
1 msk vatten
1/2 pkt saffran
1 dl råsocker (det funkar även med vanligt socker)
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk salt

Sätt på ugnen och hacka nötter och choklad grovt. Vispa upp ägget i ett glas och blanda ut saffranet med lite vatten.

Rör ihop rumsvarmt smör och socker till en fluffig massa. Blanda ner ägget och saffran. Rör om. Blanda de torra ingredienserna och rör ner dom och tillsätt slutligen nötter och choklad.

Klicka ut på två plåtar och grädda i ca 12-15 minuter. Vit choklad bränns lätt så håll lite koll på kakorna. De är färdiga när de är lite gyllene i kanterna.



27 november 2016

Stjärnljus


Första advent. Julstjärnorna i våra fönster tänds. Jag ser andras stjärnor skymta här och där -  allt ifrån den klassiska med lite oranget ljus till vita, blå med glitter, mönstrade, svarta, orientaliska. Vilken mångfald!

Först ville jag bara ha den klassiska. Sen fyllda jag på med vita i de stora fönstrena uppe i rummet i ladugården. Nu lyser en kopparröd med glitter i köket i övernattningslägenheten i Umeå. Dottern har satt upp svarta i lägenheten i Göteborg. Vilken stjärna lyser i ditt fönster?


22 november 2016

Väntans tider



Advent är snart här och jag har börjat pynta. Först ut är blommorna. För mig skulle inte julen vara densamma utan amaryllisar, hyacinter, julrosor och julstjärnor. Visst är de vackra? Det vita får kompensera allt det mörka ute. Regn och rusk och svarta, blanka vägbanor. Vi håller tummarna för att kylan hittar tillbaka.







18 november 2016

Hasselnötskaka med chokladkräm

Ute hällregnar det och all den fina snön har smält bort. Nu är det mörkt ute. Som om allt ljust slukats av någon. Jag förknippar den här årstiden med choklad och nötter. På kaféet på Olofsfors bruk fick alltid baka lite extra kladdkakor regniga dagar. Sken solen var det det bärpajerna som gick åt.

Den här kakan är egentligen en mix av flera. Den har en botten där jag gjort om receptet till Hills nötkaka som finns i min bok Båtbyggarhustruns bästa. Toppingen är en chokladsmörkräm. Och så längst på toppen - rostade hasselnötter.


Hasselnötskaka med chokladsmörkräm

Botten:
2 ägg
2 dl socker
3 dl hasselnötsmjöl
6 dr bittermandelessens (kan uteslutas)
100 g smör
2 dl grädde
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Topping:
250 g mörk choklad
0,5 dl vispgrädde
75 g smör

Rostade hasselnötter att garnera med.

Börja med botten. Sätt ugnen på 175°. Smörj och bröa en springform. Smält smöret och häll i grädden och droppa sedan i ev bittermandelessens. Blanda hasselnötsmjölet med mjöl och bakpulver. Vispa ägg och socker poröst och tillsätt gräddblandningen. Vänd ner de torra ingredienserna. Häll smeten i formen och grädda i ca 40 minuter.

Gör toppingen under tiden kakan gräddas. Hacka chokladen fint och smält den försiktigt tillsammans med smör och grädde. Låt det svalna och vispa sedan den till en slät kräm. Om du inte är jätteduktiga på att vispa behöver du nog använda en elvisp.

Lossa kakan från formen när den svalnat helt. Lägg den på ett kakfat och bred på smörkrämen. Toppa med rostade hasselnötter.

13 november 2016

En vinterdag i november



Fortfarande ligger snön som föll för en vecka sedan kvar och igår var det en fantastiskt vinterdag med strålande sol och -10°. Jag tog med mig kameran och strosade runt.



Först en liten tur ner till vattnet. Isen har lagt sig i viken och landskapet var tyst. Bara en korp flög förbi i fjärran.




Ute på Storklubben hade isen lagt sig i Pålviken och jag satte mig ner en stund med näsan mot solen.

Även dovhjortarna verkade trivas i det fina vädret. Kanske önskar de precis som jag att snön ska få stanna kvar. Tyvärr har det blivit varmare igen. Förhoppningsvis slipper vi slasket iaf. Sedan kan ju molnen skingras så att vi får en glimt av supermånen.

Ha en bra vecka!

9 november 2016

Naturfotofestival

Nu har jag återvänt norrut efter en vecka i Göteborg. Ett Göteborg som de sista dagarna bjöd på regn, blåst och slask. Här hemma hade vintern anlänt.

Under min Göteborgsvistelse tog jag en avstickare till Vårgårda Naturfotofestival. Det är den lokala fotoklubben som stod bakom arrangemanget. För vilken gång i ordningen vet jag jag inte.

Den största anledningen till att jag bestämde mig för att åka var killen på bilden ovan. Mika Honkalinna. Han är naturfotograf från Finland. I somras köpte jag över hans senaste bok: Korpresan. Dels för att jag tycker om korpen som fågel och dels för hans sätt att använda bilder som ett sätt att berätta något.

Hans föredrag, eller rättare sagt föreställningen, var värt resan! Och där satt jag och blev stärkt i mina tankar kring nästa bok. Det får nog bli en till. Så småningom.


Förutom att lyssna på ett par föredrag deltog jag i ett par kortseminarier om Lightroom som är ett bildbehandlingsprogram. Jag jobbar oftast i Photoshop men det finns en del funktioner i Lightroom som tilltalar mig så det var bra att få en liten inblick.

Sprothallen var fylld med utställare som Nikon, Canon, Japanfota m fl. Jag tog tillfället i akt och provade Nikons nya modell D500. Drömma får man ju alltid...

I en del av hallen hade en rad fotografer ställt ut. Det var fantastiskt att gå runt där och bli inspirerad av motiv, vinklar, ljuskällor mm. Bilderna ovan har Bengt-Ove Birgersson (ned övre bilden) och Marie Kantermo tagit.


4 november 2016

Västra kyrkogården


Jag är nere hos dottern och mågen i Göteborg en vecka. Igår morse var det frost och klar himmel och jag gick ut med kameran för att strosa på Västra Kyrkogården som är belägen alldeles intill lägenheten där de bor.

Det är en jättestor och otroligt vacker kyrkogård. 26 000 gravar, berättar kvinnan i blomsterhandeln intill, där jag stannar till för att köpa några gravljus. När jag googlar upp kyrkogården får jag veta att de är ännu fler, 28 500. Den äldsta delen invigdes 1888.



Det var ännu tidigt på morgonen när jag började min promenad. Kyrkogården låg i gråa toner men det dröjde inte länge förrän solen dök upp bakom kullen och sköt gyllene strålar kors och tvärs. Och plötsligt så började träden leva sitt eget liv. Sakta, sakta började vissna löv dala ner mot marken. Jag ställde mig under och lät mig omgärdas. Magiskt.

Jag har alltid tyckt om kyrkogårdar. Det finns något fridfullt över dom. Jag fortsatte min vandring, nu och då höjde jag kameran. Efter ett par timmar sa mina frusna fingrar och tår ifrån.

Idag är det Allhelgonaafton. Senare idag ska jag besöka minneslunden för att tända ljus för de mina och för en bybo som för en kort tid sedan somnade in. Jag tänker mycket på hans familj och hoppas de hittar vägar framåt.

Ha en bra helg och tag hand om varandra!