18 juli 2017

R.I.P. kompis

Gårdagen började med strålande sol och det var ovanligt varmt för denna sommar. Jag klagar inte på vädret. Vi här ute vid kusten tycks ha haft hyfsat även om den riktiga värmen saknats.

Det enda mörka molnet den senaste tiden har varit Lilljaffa. Det började med utslag runt midsommar. Veterinären konstaterade sk Hotspot som är en bakterie som hundar har men som sprider sig i fukt och värme. Scahmponering, tabletter och antibiotika följde men förra veckan fick hon tillbaka det under svansroten och då upptäckte vi också att hon var svullen där bak. Hela helgen har hon haft ont och varit orolig och Båtbyggar´n for till veterinären igen igår. Därifrån ringde han och meddelade att de hittat en tumör och att det gemensamt tagit beslut om att det var bäst att hon fick somna in. Sorgligt! Rest in peace Jaffa. Promenaderna runt udden blir inte riktigt de samma utan dig.

Vi har inte varit utan hund sedan början av 1980-talet. Nu får vi glädjas åt Ollis och Karins Tyra och Minna. Visst är det en fin bild på dom alla tre när de sitter och väntar på varsitt tuggben?


14 juli 2017

Jag lät alla mina maskrosor finnas



Det är fascinerande att betrakta en utblommad maskros genom mitt macroobjektiv. Tittar man rakt uppifrån så ser det ut som fröna som sitter fast i det som ser ut som en nåldyna bildar en stjärnhimmel. Visst är det vackert?!

Jag låter nog mina maskrosor finnas. Tänk om jag verkligen skulle idas att använda dom i matlagningen eller gräva upp rötterna för medicinskt bruk? Häromveckan när vi var och åt mat på Åbrånets limousin i Hörnsjö blev vi bjudna både på maskrospesto och på köttfärsbiffar inlindade i maskrosblad som ett sorts svenska vindolmar. Gott! Om ni inte besökt Åbrånet än så är det hög tid!





11 juli 2017

Brownie med mandelmassa

Jag är inne på den sjätte dagen av min semester som börjat alldeles strålande. De första fyra dagarna sken solen och vi sken ikapp med den. Vi har redan hunnit med att vistas på havet och att umgås med vänner.

Till helgens fika bakade jag en brownie med mandelmassa som jag hittade receptet till i senaste Lantliv Mat & Vin. Jag skar den i små munsbitar och fick ut ca 60 bitar. Den går alldeles utmärkt att frysa.

För er som inte har tillgång till tidningen så kommer receptet här.


Brownie med mandelmassa

240 g mörk, 70-procentig choklad
240 g smör
6 stora ägg
1 dl strösocker
1,5 dl muscovadosocker (jag använde den mörka)
100 g mald mandel (jag tog mandelmjöl)
2 3/4 dl mjöl
1 tsk bakpulver
200 g riven mandelmassa
Kakao att pudra över den gräddade kakan

Sätt ugnen på 160° och smält chokladen och smöret på låg värme. Vispa ägg och socker fluffigt. Blanda mandeln, mjölet och bakpulvret och rör detta i smeten. Tillsätt slutligen den rivna mandelmassan och chokladblandningen.

Häll smeten i en smord och bakpappersklädd form (ca 30x24 cm) och grädda kakan i 25-30 minuter. Jag gräddade i 28-29 min men kommer att dra ner ett par minuter nästa gång då kakan hann bli lite torr i kanterna.

Låt svalna helt och ställ den sedan täckt i kylen över natten. Strö över kakao och skär i den storlek på bitarna efter eget tycke.


7 juli 2017

Trädgårdens dofter


Nu har jag äntligen påbörjat min semester och kan ägna tid åt att gå omkring i trädgården. Nästan varje kväll brukar jag ta en runda för att servad som hänt under dagen, men framförallt för att sticka ner näsan här och där. För mig är det viktigt att trädgården har doftande växter.

Blomningen är sen i år och det är jag glad för nu. Just nu sprider kaprifolen sin doft från hörnet i köksträdgården där den står.

Vid ladugårdsväggen har några blommor på rönnbärsträdet dröjt sig kvar och ner mot vattnet vid slänten mot svärföräldrarnas hus, blommar den gamla, trogna bondsyrenen för fullt. Jag har länge haft planer för att plantera en vit någonstans.

Körveln sprider inte doften så långt men luktar ljuvligt när man kommer riktigt nära. I förbifarten låter jag handen svepa igenom lavendel som jag planterat lite här och där.

Längst dröjer jag mig kvar vid trädgårdsnattviolen som kvällstid avger en fantastisk doft. En gång plockade jag med plantor hem från ön Norrskär i Vasaskärgård. Trädgårdsnattviolen anses vara tvåårig eller en kortlivad perenn som överlever genom självsådd. Tyvärr dog plantan ut och de som doftar i år sådde jag från frön fjol och jag hoppas att de nya platserna ska erbjuda bättre jordmån för frösådd. För säkerhets skull ska jag nog så lite nya i år.

Senare i sommar ska jag sniffa på Hansarosorna, pionerna och på shersminerna i bersån. Har du också doftande blommor i din trädgård? Kanske någon du vill tipsa mig om?

3 juli 2017

En helg i juli


Vilken start juli månad fick. På lördagen invigdes den nya kafébyggnaden för Kafé Lotsen och samtidigt var det vernissage på Konsthall Norra Kvarken.


Precis klockan tolv klippte Båtbyggar´n (för Järnäs samfällighetsförenings räkning), Anders Bergkrantz (arkitekten som ritat byggnaden) och Erica Sjöström (Kafé Lotsen) banden. Efter det var det en strid ström av gäster som anlände ända tills kaféet stängde vid midnatt. Och vädret! Det kunde inte ha varit bättre denna premiär helg.

Gästhamnen fylldes snabbt med båtar och folk dröjde sig kvar och njöt solnedgången från bryggan.


Konsthallen Norra Kvarken kommer i år att visa två utställningar med måleri. Den första står Karin Bergqvvist bakom. Karin som själv helst vill kalla sig målare istället för konstnär, har färgen samspel som sin utgångspunkt i sina tavlor. Vernissagen åtföljdes av ett konstsamtal mellan konstnären och Sara Meidell från Västerbottens kuriren.

Efter en tur på havet och lite gräsklippning på söndagen, begav jag mig mot Kronörens naturreservat tillsammans med två kompisar. När vi träffas med våra kameror kallar vi oss för Lilla Fotoskolan och en av oss, Gertrud hade fyllt jämt och vi andra, dvs Maggan och jag tog med henne på en hemlig utflykt.


Vägen ut mot havet vid Kronören går genom vacker skog med omväxlande natur. Vid ett ställe gick spången genom ett vackert fält av åkerfräken.

Vi gick runt klipporna med våra kameror. Jag hade beslutat mig för att utmana vidvinkelobjektivet som jag ännu inte är riktigt vän med. Jag plåtade vattenglittret från ett grodperspektiv och de formationer som de olika bergarterna bildat i hällarna.


Vi hade givetvis tagit med oss lite picnicmat som vi åt ute på klipporna. Maggans efterrätt, en trifle med bl a sockerkaka, youghurtgrädde och jordgubbar var himmelsk.

Avslutningsvis övade vi oss på att stå framför kameran. Den översta bilden har Gertrud tagit och nedersta Maggan. Vi kände oss lite fåniga men roligt hade vi!


28 juni 2017

Ett dygn på Holmön

Semestern närmar sig och min kollega Hanna och jag åkte ut till Holmön igår både för att avrunda våren och mjukstarta höstens aktiviteter i de projekt vi jobbar med. Trots att jag bott i Västerbotten i snart 30 år var det första gången jag besökte ön. Betagen är det ord jag närmast kommer på när jag ska sammanfatta mitt dygn där.

Vi bodde på vandrarhemmet på Berguddens fyr som ligger ca 3-4 km från färjeläget i Byviken. Cykel är ett måste om man vill se så mycket som möjligt av ön. De finns att hyra både på Båtmuseet och på restaurangen Novas Inn). Vandrarhemmet är enkelt men charmigt på sitt sätt. Det saknar rinnande vatten och har utedass men uppvägs av läget vid havsbandet.

Det regnade första dagen men vi kurade i vårt rum. Sittande vid bordet med utsikt mot fyren eller i våra sängar antecknade, pratade och planerade vi.


Vi hade förbeställt en "Holmölåda" till middag och ett frukostpaket. Något som jag verkligen kan rekommendera om ni bor på Bergudden! Lokalt, ekologiskt, fräscht och givetvis gott.




Fram mot eftermiddagen cyklade vi iväg till Holmöns båtmuseum. Inne i museet finns både tillfälliga och permanenta utställningar och en mängd prylar runt om i byggnaderna. Jag gillar den här typen av samlingar som inte är så välordnade och där man själv kan få gå runt och upptäcka. Båtar, kläder, fiskeredskap, strömmingstunnor, ryskor, det som tillsammans utgör öns historia.

På kvällen besökte vi Josefin och Petter Lämås. Josefin driver vandrarhemmet på Bergudden och sedan ett år tillbaka bor de på ett gammalt fiskehemman på ön. De är båda uppvuxna i Sävar men upptäckte öns charm när de var och vandrade. De har tillsammans skrivit en Friluftsguide som kommer ut vilken dag som helst. I boken ger dom tips på var man kan vandra, paddla, åka skidor eller cykla i Umeåregionen. En efterlängtad bok för oss som gillar att vistas i naturen.

Länge satt vi i köket och diskuterade idéer kring öns utveckling. Samtalet tarvade två pannor kaffe som tömdes trots att timmen redan var sen.

Det bor ca 50 st bofasta på Holmön och på senare år är det en rad unga människor som flyttat ut. Jag har vid flera tillfällen sagt att det är 80-90-talisterna som kommer att stå i bräschen för utvecklingen av besöksnäringen. De har rest, flyttat, flyttat tillbaka och ser på vår destination med nya ögon. Det som den äldre generationen inte tycker är något märkvärdigt betraktar dom med kärlek och ser potentialen i vårt kulturarv och i vår natur. Josefin och Petter är ett bra exempel på detta.


Idag tittade solen fram och vi tog oss en tur med cyklarna innan frukost. Just nu blommar hundkäxen överallt på ön och här och där efter vägkanterna sprider liljekonvaljerna sin doft.

När vårt dygn på Holmön närmade sig sitt slut kände jag att vi bara hunnit med en bråkdel av vad ön kan erbjuda. Vi hade inte hunnit gå någon av vandringslederna eller inte heller utforskat naturreservatet på öns södra del. Och en tur med slupen till Stora Fjäderägg återstår också. Det blir till att åka tillbaka. Jag riktar in mig på 19 augusti då det är Fyrens dag.

Om ni har några dagar över i sommar så rekommenderar jag ett besök på Holmön. Mer information hittar ni på:
Visit Holmön
Berguddens fyr
Stora Fjäderägg 

25 juni 2017

Rosenrot

Nu är vi hemma igen efter en vecka i stugan i Norge. Det är tredje året i rad vi firar midsommar där och varje gång har blomningen kommit olika långt. Ön har en fascinerande flora med inslag av både fjäll, kust och inland.

Här och där lyste rosenroten upp i klungor på de karga klipporna. Vissa var på gång att blomma, andra hade redan blommat över. Rosenroten (Rhodiola rosea) hör till familjen fetbladsväxter. Den har fått sitt namn av att roten luktar som rosor och är en av de sk adaptogena läkeväxterna dit även gingseng och schisandra hör.

Jag har själv aldrig plockat eller använt mig av rosenroten som medicinalväxt och dess verkliga effekter är omstridda. På 1990-talet fick preparat av växten en renässans och många köpte den för att höja sitt immunförsvar och prestationsförmåga.

Det finns uppteckningar från 1800-talet som berättar om hur man använt tinktur och olja av växten för att lindra reumatism och huvudvärk. Under senare år har den fått ett rykte om sig som ett afrodisiakum.

Jag plockade inga rötter denna gång. Jag var osäker på om den var fridlyst som den är på vissa håll i Sverige. Jag ska ta reda på det till en annan gång. Det kan ju vara intressant att prova om den har någon effekt. Pigg blev jag iaf av att bra titta på den.