31 december 2011

Gott slut!



Årets mellandagar har både tett sig annorlunda än fjolårets och ändå inte. Kylan och snön lyser fortfarande med sin frånvaro och isen i viken har ännu inte lagt sig. Förra året hade isen byggt på en halvmeter till jul och isfisket var igång. Men skam de fiskeentusiaster som ger sig i första taget.

Så entusiasterna sjösatte "plastbaljan" och nät lades kors och tvärs i viken. När sen mörkret föll tidigt fick två fackelhållare följa med för att förse fiskarna med ljus. Vi följde ljuskällorna från köksfönstret och tog sedan emot de iskalla fiskarna med varm dryck. Fiskelyckan? En liten rackare.



Här är ett recept på en god kycklinglevermousse som både är lätt att göra och som passar som tillbehör till vinterns utflykter.

Kycklinglevermousse
500 g kycklinglever
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
150 + 100g smör
5 torkade aprikoser
1/2 dl sherry
1/2 dl rostade och grovhackade hasselnötter
salt och peppar
smör att steka i

Börja med att rensa bort senor och ev fett från levern. Hacka lök och vitlök och fräs mjukt i lite smör. Lägg ner leverbitarna och stek i 5-6 min. Häll på sherryn och låt alltsammans småputtra under lock tills levern är genomstekt (ca 6 min till).

Häll alltsammans i matberedaren och kör till en smet. Tillsätt hackade aprikoser och 150 g smör. När moussen är len och fin smakar du av med salt och peppar. Pytsa upp smeten i en skål och jämna till ytan så den blir plan. Ställ i kylen.

Medan moussen svalnar hackas nötterna. Smält också det resterande smöret på låg värme. Om du låter smöret stå en stund sjunker det vita till botten och på så sätt "klarnar" man smöret.
Sprid ut nötterna över moussen och skeda upp smöret försiktigt ovanpå. Låt stelna i kyl.
Moussen är godast om den får stå framme en stund innan den avnjuts.

Och med ett vill jag önska alla ett gott slut!

27 december 2011

Oviktig - Viktlös


Vatten -
som enar
Förenar
Speglar
Vänder upp och ner
Skalar bort -
i långa strimlor

Sänker mig
Omsluts
Viktlös

Vatten -
under
Andra ljud
Andfådda väsningar
som sprungit ikapp

Djupet
Tar plats
Sprider sig

Viktlös
Oviktig

Tidlös botten
Någonstans
mellan här och där
Nu och då


22 december 2011

Midvinter


Midvintern är här. I morse var det minusgrader och det hjälps inte - snö och kyla är de överlägset bästa julpynten. Hoppas det håller i sig.

Boken jag skriver kommer att vara indelad i sju kapitel, sju årstider, varav Midvintern är ett. Midvintern ter sig numera olika, men karakteristiskt är, vare sig det är kallt eller inte, de fantastiska morgnar då molnen inte skymmer sikten. Har man tur och får kliva upp lite senare om morgnara möts man av en brinnande strimma vid horisonten. Strimman växer sig större varje minut samtidigt som färgen späds ut och sprider sig. Makalöst.



Och så plötsligt som vid ett trollslag dyker de första solstrålarna fram och kastar eldkaskader in i husen. Idag skedde det strax före halv tio. Bortglömda vrån och föremål lyser plötsligt upp och kastar skuggor. Jag tänker att midvintermorgonen är precis som en god vän. En vän som vågar belysa en från olika håll och som får skuggorna att framträda. Skuggor har alltid fängslat mig och i mina anteckningsböcker finns en rad dikter som berör temat.

Till höger har Midvintern dykt upp som en rubrik. Inom kort kommer alla inlägg som berör Midvintern att länkas till den.

Idag firar jag ljusets återkomst.


20 december 2011

Juliga macarons



Jag minns första gången jag smakade macarons. Det var i slutet av förra seklet (!) och en kompis bjöd mig på eftermiddagsfika på ett konditori i Paris. På ett fat bredvid kaffekoppen låg det små runda bakverk - macarons. Min kompis hade bestämt att jag skulle smaka en med chokladsmak. Kakan var spröd, lite seg och len på samma gång. Ljuvlig helt enkelt. Förvånande nog tog det ett tag innan de dök upp här i Sverige. Men å andra sidan har de senaste årens macaronstrend nästan dränkt oss istället. Eller makronerna om man föredrar att kalla dom så.

Macarons kan vara pilliga att göra och efter ett misslyckat försök på kaféet strök vi dom snabbt ur sortimentet. Igår bakade jag på dom hemma istället. Lugnt och tålmodigt och med lite knep jag snappat upp. Jag gjorde en julvariant med lingon och pepparkakskrydda. Här är mitt recept.

Juliga macarons
15-20 st

120 g skållad, mald och siktad mandel
80g florsocker
80 g äggvita (ca 3 st)
1 nypa salt
60 gr strösocker
0,5 tsk pepparkakskrydda

2 msk grädde
saften från 1 dl lingon
150 g vit choklad

Börja med att ta upp 1 dl lingon för upptining.

Mal mandeln (eller köp färdigt mandelmjöl - finns numera i de flesta affärer) och sikta den. Mixa den med florsockret och pepparkakskryddan.

Vispa äggvita och salt till ett fast skum. Tillsätt sockret och fortsätt vispa tills smeten blivit blank. Vänd försiktigt ner florsockerblandningen och häll upp smeten i en sprits. Spritsa ut smeten i små slantar (bestäm själv storlek) och låt dessa stå och torka till sig i rumstemperatur ca 1 tim (jättebra knep!).

Sätt ugnen på 150 grader och grädda kakorna i 12 min. Låt svalna på plåten.

Gör under tiden fyllningen genom att hacka chokladen fint. Pressa lingonen genom en sil och häll upp saften av dessa i en kastrull. Tillsätt grädden och koka upp. Tag av kastrullen från plattan och lägg i chokladen. Rör om tills den smält. Låt fyllningen tjockna en stund innan du häller upp den i en sprits.

När kakorna svalnat helt är det dags att spritsa fyllningen på hälften av dessa. Lägg försiktigt på de andra kakorna som ett lock. Klart!

Förvara kakorna i kylskåp tills de ska ätas.

18 december 2011

Julgodis




Inför dagens fotosession hade jag bett min kompis Anki om hjälp då det inte finns någon som jag som förknippar med julgodis som henne. I sin välfylld korg hade hon med sig recept, godisverktyg, mandelmassa mm, allt som behövdes för att tillverka vaniljpraliner och Schubertbollar. Anki hade även med sig färdiga tryffelhjärtan med pepparkakssmak och från vårt kylskåp plockade vi bl a fram fudge och "tajkokola".


Pralinsmeten knådades ihop och rullades sedan till långa korvar som skars i lagom stora bitar innan de formades till toppar. Varje bit doppades sedan i smält choklad. Här fick jag ett bra tips som jag kan dela med mig av - om man tillsätter lite kokosfett i chokladen blir den lite mer "rinnig" och ger en finare yta. Många praliner blev det.


Från vänster på översta raden: tryffelhjärtan, schubertbollar, tajkokola, romtryffel och ljus fudge med romrussin.


Receptet på pralinerna och schubertbollarna spar vi till boken men du kommer till receptet på "Tajkokola" genom att klicka på bilden ovan. Vi brukar inte på något vis göra så här mycket godis till jul i vanliga fall utan ibland blir det bara Tajkokola. Den är ett måste. Receptet kommer från Båtbyggar´ns farmor som kallades för Tajko.


Första gången jag smakade Ankis vaniljpraliner levererades de i en liten hemgjord påse. Om jag får till tekniken med att ladda upp ett videoklipp så spelade vi in en liten instruktionsfilm hur man viker påsar.

http://www.youtube.com/watch?v=pdJ9nlC8lxM

16 december 2011

Cakepops med saffran



En överbliven bit saffranskaka fick bli basen till dessa juliga cakepops. Mina första för övrigt. Popcakes, kakor på pinne, funkar också som godis för både barn och vuxna. Basreceptet är enkelt - man mixar 500 g sockerkaka av något slag med antingen 175 g crème bonjour (philadelphia ost), nutella eller jordnötssmör till en deg. Degens formas till bollar som förses med en pinne innan de doppas i smält choklad. Får man inte tag på godispinnar går det lika bra att kapa av blompinnar eller grillspett. Mina cakepops gjorda jag så här:

Cakepops med saffran
ca 15 st

250 g saffranskaka
90 g crème bonjour
100 g mörk choklad
pinnar
strössel

Mixa saffranskakan (här hittar du ett recept som jag brukar använda) med crème bonjour. Rulla till bollar (ca 4-5 cm stora) och lägg på en plåt.
Dippa ändarna på pinnarna i smält choklad och fäst dessa i bollarna. Ställ plåten i frysen en stund.

Smält choklad och doppa cakepopsen i den. Dekorera ev med något strössel. (Jag hittade snöflingor i vår lokala konsumbutik.) Ställ kakorna i en upp- och nervänd papperslåda som du först gjort hål i eller i oasis, tills chokladen stelnat.


15 december 2011

Alla dessa val



Igår anlände färgproverna från Jonas på posten vilket fört tankarna till Jean-Paul Sartre som på sin tid skrev om vilken ångest alla val i livet leder till. För min del har valen de senaste dagarna kretsat kring färg och huruvida bokens papper ska vara bestruket eller obestruket. Jag har väl inte känt ångest direkt men en lättnad är det nu när jag gjort mitt val. Nu är ett steg till taget.

14 december 2011

Småfåglarna



Min mamma som stilla somnade in i höstas, tyckte väldigt mycket om småfåglar och precis som jag gillade hon att mata dom, så det är med ett visst vemod jag fyller behållarna med frö denna vinter. Särskilt förtjust var mamma i sädesärlan (västaräkki på finska) och själv är jag övertygad om att hon återvänder som en reinkarnerad ärla till våren. Min syster och jag ser framemot våren då flyttfåglarna återvänder och vi kan spana efter henne bland alla ärlor där det karakteristiskt hoppar omkring på gräsmattan och vippar med stjärtarna. Men än så är det långt till vår - tills dess måste de som stannat kvar skötas om.

Inför jul brukar jag se till att fåglarna har något extra. Förra året gjorde en överbliven fruktkaka från kaféet succé och i år har jag hängt ett långt band av äpplen i en av gårdens björkar. Kanske inte lika smaskigt som suckater och fikon men effektfullt där det hänger och svänger i vinden.

En vacker fröbehållare i form av en solros, dök upp härom veckan i ett paket från en släkting i Finland. Tack Anja! Solrosen lyser upp i vintermörkret.


12 december 2011

Smultronställen i vinterskrud





Under fliken Smultronställen här på bloggen kommer jag att lägga ut länkar till mina egna favoritställen och igår var Båtbyggar´n och jag på en tur till byn Agnäs i Bjurholms kommun, för att besöka ett, eller rättare sagt två sådana. Målet var konsthantverksparet Ida och Sebastian Reichlin som hade öppet hus.

Ju längre inåt landet vi kom desto mer snö kantade vägarna och desto mer snötyngda blev granarna. Perfekta motiv till kapitlet Midvinter i min bok och vid tre tillfällen var vi tvungna att stanna bara för att gå ut och förundras och för att fotografera förstås. När vi slutligen kom fram till Agnäs hade skymningen målat Reichlins hus till ett julkort.



Vi värmde oss med kaffe och mumsade på goda lussebullar i deras rymliga kök innan vi tog oss en titt i keramikverkstaden och i smedjan.

Ida och hennes företag Lergrova, har tidigare haft verkstad och ateljé på Olofsfors bruk och hon är en av mina favoritkeramiker. Jag är speciellt förtjust i hennes lågmälda färgval som gör att formerna och materialet får ta plats. Detta framkommer än tydligare i de nya vedbrända alster som hon visade mig.

Det var på Olofsfors Ida träffade Sebastian som då var en kringvandrande smedslärling från Schweiz. Han har numera sin egen smedja - Agnäs nya smedja - på gården där han har utvecklat sitt eget formspråk genom att plocka in den kontinentala smidestraditionen i den svenska vilket resulterat i ett spännande möte. Vid besöket i smedjan visade han hur han smider sina populära korkskruvar.

För er som letar personliga julklappar finns deras keramik och smide till försäljning på Olofsfors byggnadsvårdsbutik och på Hemslöjden i Umeå. Sebastians smidda skohorn finns hos Designtorgets butiker i Stockholm och i Malmö.

I kassen som följde med hem, fanns en ny tomte till Båtbyggar´n och en grötskål till mig själv. Valet av middagsmat var given.

10 december 2011

Nobeldagen



När jag fick höra att Tomas Tranströmer skulle få årets nobelpris i litteratur sällade jag mig genast till den skara som utropade: "Äntligen!", detta utan att egentligen veta varför. Det bara kändes så trots att jag absolut inte känner till alla hans verk.

"Från skogens botten stiger jag
Det ljusnar mellan stammarna.
Det regnar över mina tak.
Jag är en stupränna för intryck."

Efter att ha sjunkit ner i tv-soffan häromkvällen vet jag varför. SVT hade producerat en rad porträtt av årets nobelpristagare inför dagens ceremoni, däribland ett av Tomas Tranströmer. Fascinerad satt jag kvar. Några rader ur dikten "Genom skogen" från diktsamlingen "Den halvfärdiga himlen" från 1962, fångade mitt intresse särskilt och efter programmets slut gick jag raka vägen upp till bokhyllorna. För visst hade jag väl något av Tranströmer?

Mycket riktigt. "Sanningsbarriären". "Ha, ha", skrattade Båtbyggar´n när jag visade honom boken, "sicken djuping!".



Ja, sicken djuping, tänkte jag när jag började bläddra i boken och upptäckte den understrykning jag gjort som 18-åring. Bokens enda för övrigt. Vad tänkte jag då jag strök under just den meningen och bara den?! Sådana funderingar kan man fastna i. Länge.
När jag läste texten, "Gläntan", kände jag att den fortfarande berörde mig. Inledningen: "Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse." är en fras som ofta citerats.

Nu har jag läst om diktsamlingen. Och visst är han värd nobelpriset. I alla fall om ni frågar mig. Så grattis Tomas, hoppas nobelmiddagen smakar! Jag hade gärna varit din bordsdam.

8 december 2011

Jonas





Det här är Jonas från Jonas Lundqvist Information i Skellefteå. Jonas och jag inledde vårt samarbete för snart 10 år sedan då jag jobbade som intendent på Olofsfors bruksmuseum. När jag tog över Kafé Anno 1762 fortsatte vi samarbetet och nu hjälper han mig med min bok. Det känns skönt att ha någon som lärt känna mig under åren och som vet hur jag tänker. I sitt företag jobbar han med projektledning och kommunikation och har producerat en rad böcker, nu senast "Julglädje på Medlefors".

Idag hade vi ett arbetsmöte på ett kafé inne i Umeå. Jonas hade tagit med sig förslag till mallar som jag kan använda när jag skriver texter och sätter bilder. Boken ska kretsa kring sju årstider och varje årstid ska färgsättas. Det var mest det vi diskuterade. Färg och så typsnittet förstås. Inte helt lätt i den uppsjö som finns. Och redan nu bör jag ta beslut om papperskvaliteten då färgerna beter sig olika beroende på om pappret är bestruket eller obestruket. Blankt har papper har jag redan valt bort. Men det hade han ju redan förstått, Jonas.

6 december 2011

Choklad på pinne



Här kommer ett ytterligare förslag på gåbortspresent i adventstider:
Choklad på pinne - eller egentligen Varm choklad levererat på pinne.
Principen är att man doppar dessa tryffelliknande bollar i het mjölk och rör om. Jag gjorde pinnar både i lite mer vuxensmak och lite mildare för den som tycker att mörk choklad ibland kan bli lite too much.


Choklad på pinne
ca 16 st

300 g mörk choklad
1 1/2 dl grädde
2 msk socker (kan uteslutas)
3 msk rom
Ca 100 g mörk choklad att doppa bollarna i
Pinnar (jag använde provskedar men jag har sett att de finns pinnar från Panduro i Konstnärsshopen i Umeå).

Hacka chokladen fint och lägg i en skål. Koka upp grädde och socker och häll detta över chokladen. När chokladen svalnat lite tillsätts romen. Ställ skålen i kylen så att smeten får stelna.

Rulla kulor och lägg på ett fat. Smält lite av chokladen och doppa spetsen på pinnarna i den och tryck fast dom i kulorna. Ställ fatet i frysen ett par timmar.



Smält chokladen och doppa chokladbollarna. Strö över kakao och ställ på ett fat.

De ljusare chokladpinnarna gjorde jag genom att blanda ut hälften av den mörka chokladen mot mjölkchoklad, romen mot 1 tsk vaniljsocker och sedan doppade jag dom i mjölkchoklad istället och ströade över lite strössel.

4 december 2011

Surdegsbröd med vetekross



Helgen har ägnats åt stök och städ i hemmet. En 50-årsfest på lördagkvällen gav anledning till surdegsbak i köket och lite snickeri i båtbyggeriet.

Brödet är bakat på rågsur. Tips om hur du sätter din surdegsgrund hittar du på Bagarbertans blogg (www.bagarbertansbaksida.blogspot.com).

Så här bakade jag brödet:

Rågsur med vetekross
2 stora bröd

Gör en sk fördeg på kvällen av:
100 g surdegsgrund på råg
180 g ekologiskt rågmjöl
300 g ljummet vatten
Blanda alltsammans väl och täck och låt stå framme över natten.

Skålla även:
1,5 dl vetekross genom att hälla 2 dl kokande vatten över det.

Morgonen därpå - blanda fördegen med:
10 g jäst utblandat med 450 g ljummet vatten
Rör ner skållningen och
900 g vetemjöl special
1dl solroskärnor
0.5 dl hela linfrön

Kör på mellanhastighet i ca 6 min och blanda slutligen ner 25 g salt

Lämna nu degen att jäsa i ca 3 timmar innan du häller ut den på ett mjölat bakbord och delar den i två delar. Rundriv delarna och forma runda bröd (på Bagarbertans sida kan du läsa mer om rundrivning). Lägg bröden i välmjölade jäskorgar och låt jäsa ytterligare 1-1,5 tim.

Sätt ugnen på 250 grader. Lägg i en plåt samt en långpanna så dessa värms upp ordentligt.
När bröden jäst klart vänder du upp dom på plåten, som du först försett med ett bakplåtspapper, och snittar dom. Skjutsa in dom i ugnen och slå 1,5-2 dl iskallt
När bröden jäst klart vänder du upp dom på plåten, som du först försett med ett bakplåtspapper, och snittar dom. Skjutsa in dom i ugnen och slå 1,5-2 dl iskallt vatten i långpannan. Stäng genast luckan. Ångan som nu bildas ger brödet en extra "jässkjuts".

Efter 15 min behöver ugnen vädras. Öppna och stäng ugnsluckan och sänk samtidigt värmen till 225 grader. Vädra efter ytterligare 10 min och sedan någon gång till. När bröden varit inne ca 35-40 min är de klara. (Om du använder termometer ska bröden ha en innetemp på 98 grader).
Låt bröden svalna på galler utan bakduk.


2 december 2011

Båtbyggarhustrun?!



Sådärja. Då var Båtbyggarhustruns blogg igång. Båtbyggarhustrun ja. Jag har upptäckt att benämningen väcker blandade känslor; allt ifrån att folk tycker att jag sätter mig själv i andra rummet till glada tillrop över min pseudonym. Men så är det väl med det mesta i livet. Att man tycker olika alltså. Mitt riktiga namn är Sirpa Kärki. Nu vet ni det.

Båtbyggarhustrubegreppet myntades för första gången 2003 då jag skulle namnge en sikröra som vi serverade till tunnbröd på Kafe Anno 1762, på Olofsfors bruk. Det fick bli "Båtbyggarhustruns bästa" och sedan dess har jag kallat mig för det lite nu och då, kanske främst ute i blogosfären.

Varför en blogg kan man undra. Då min tid på Kafé Anno 1762 snart upphör så slutar jag även att uppdatera kaféets blogg. Eftersom jag gillar bloggandet och inte alls vill sluta med det tänkte jag att jag istället skulle övergå till att skriva om arbetet med den bok jag påbörjat. Boken har sin utgångspunkt i Järnäsklubb, platsen där jag bor och kommer att innehålla fotografier, dikter, texter och recept, precis som den här bloggen.

Med detta första lilla inlägg vill jag hälsa dig välkommen och önska dig en trevlig helg!