10 december 2011

Nobeldagen



När jag fick höra att Tomas Tranströmer skulle få årets nobelpris i litteratur sällade jag mig genast till den skara som utropade: "Äntligen!", detta utan att egentligen veta varför. Det bara kändes så trots att jag absolut inte känner till alla hans verk.

"Från skogens botten stiger jag
Det ljusnar mellan stammarna.
Det regnar över mina tak.
Jag är en stupränna för intryck."

Efter att ha sjunkit ner i tv-soffan häromkvällen vet jag varför. SVT hade producerat en rad porträtt av årets nobelpristagare inför dagens ceremoni, däribland ett av Tomas Tranströmer. Fascinerad satt jag kvar. Några rader ur dikten "Genom skogen" från diktsamlingen "Den halvfärdiga himlen" från 1962, fångade mitt intresse särskilt och efter programmets slut gick jag raka vägen upp till bokhyllorna. För visst hade jag väl något av Tranströmer?

Mycket riktigt. "Sanningsbarriären". "Ha, ha", skrattade Båtbyggar´n när jag visade honom boken, "sicken djuping!".



Ja, sicken djuping, tänkte jag när jag började bläddra i boken och upptäckte den understrykning jag gjort som 18-åring. Bokens enda för övrigt. Vad tänkte jag då jag strök under just den meningen och bara den?! Sådana funderingar kan man fastna i. Länge.
När jag läste texten, "Gläntan", kände jag att den fortfarande berörde mig. Inledningen: "Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse." är en fras som ofta citerats.

Nu har jag läst om diktsamlingen. Och visst är han värd nobelpriset. I alla fall om ni frågar mig. Så grattis Tomas, hoppas nobelmiddagen smakar! Jag hade gärna varit din bordsdam.

2 kommentarer:

  1. Just nu är ditt fokus också på att vara bordsdam till Jonas eller hur. Spännande projekt med din dukning och att ta del av resultatet= servettvikningen :)Lycka till med alla årstider och dina nya vägar i livet!!!

    SvaraRadera