14 december 2011

Småfåglarna



Min mamma som stilla somnade in i höstas, tyckte väldigt mycket om småfåglar och precis som jag gillade hon att mata dom, så det är med ett visst vemod jag fyller behållarna med frö denna vinter. Särskilt förtjust var mamma i sädesärlan (västaräkki på finska) och själv är jag övertygad om att hon återvänder som en reinkarnerad ärla till våren. Min syster och jag ser framemot våren då flyttfåglarna återvänder och vi kan spana efter henne bland alla ärlor där det karakteristiskt hoppar omkring på gräsmattan och vippar med stjärtarna. Men än så är det långt till vår - tills dess måste de som stannat kvar skötas om.

Inför jul brukar jag se till att fåglarna har något extra. Förra året gjorde en överbliven fruktkaka från kaféet succé och i år har jag hängt ett långt band av äpplen i en av gårdens björkar. Kanske inte lika smaskigt som suckater och fikon men effektfullt där det hänger och svänger i vinden.

En vacker fröbehållare i form av en solros, dök upp härom veckan i ett paket från en släkting i Finland. Tack Anja! Solrosen lyser upp i vintermörkret.


2 kommentarer:

  1. Vilket fint äppelstrå! Fåglarna måste nästan känna sig bortskämda. /Anki Gravemo

    SvaraRadera
  2. Ja nog är dom det. Vad fint äppelstrå! Ska vi ha en skrivarhelg du o jag?

    SvaraRadera