29 januari 2012

Fyra generationer - från Elsa till Elsa




Söndageftermiddagen har jag tillbringat nersjunken i soffan hemma hos Agnetha Bäckman och hennes dotter Elsa. Rättare sagt satt Agnetha och jag i soffan medan Elsa satt vid köksbordet med både nytta och nöje framför sig.

Elsa är döpt efter sin mormors mor Elsa Bäckman, byns lärarinna under åren 1935 (ca) till 1949, (då skolan lades ner). I byn minns man henne som "Fröken Bäckman". Hon med dom fina spetsvantarna och hattarna. Hattarna finns kvar på vinden, berättar Agnetha som idag bor i det huset som hennes mormor köpte och som ligger snett över vägen där skolan en gång låg. Hänger ni med? Jag tar det från början.

Elsa Bäckman, "fröken Bäckman" föddes 1906 i en småbrukarfamilj i Gräsmyr. Efter att ha rymt hemifrån utbildade hon sig till lärare vid seminariet i Umeå. Den utstakade vägen till bondmora lockade inte denna handlingskraftiga kvinna som bl a tog sig in i Kapstaden på 30-talet för att hälsa på en gammal vän från seminarietiden.

Fröken Bäckman var en av många här i Järnäsklubb som tog emot de barn som skickades från Finland i krigsslutet. Kriget härjade i grannlandet och oron för barnen fick föräldrarna att sända iväg barnen till tryggheten i Sverige. (För den som vill fördjupa sig i historien om de finska krigsbarnens öden rekommenderar jag Lillemor Lagnebros avhandling om i ämnet.)

Det var så Sirkka kom att hamna hos fröken Bäckman som 11-åring. Senare adopterades hon av fröken Bäckman. Fotografierna ovan är tagna då Sirkka gick ut sjuksköterskeskolan. Sirkka var då redan mamma till Agnetha som därför kom att tillbringa mycket tid hos mormor Elsa och de andra tanterna i Järnäsklubb medan mamma gick klar utbildningen.

Agnetha minns vistelserna hos mormor som andningshål. Havet, gistvallarna, fiskebåtarna som anlände till sjöbodarna, kvinnorna som styrde skottkärror med fisk. Minnesbilderna är många. Och ljusa.

Efter mamma Sirkkas död flyttade Agnetha till byn tillsammans med familjen. Dottern Elsa som då var sex år fyller 18 i år och går på gymnasiet på Midgårdsskolan i Umeå. Agnetha jobbar som socionom och har pendlat till Umeå i sju år. Sju år. Det säger en del om Järnäsklubbs dragningskraft. Både mor och dotters intressen kretsar kring olika uttryck av kultur; teater, musik, konst. Agnetha har vid olika tillfällen ställt ut sina masker, senast på Galleri C i Södertälje. Elsa är aktiv i bl a i Hamnmagasinets teatergrupp och möter man en "zombie" på stan är det med största säkerhet hon som sminkat personen i fråga.

Skolklass i Järnäsklubb 1936.

Oj. Det här blev ett långt inlägg trots att mycket mer finns att tillägga. Som sagt. Det finns uppslag för en hel bok om människorna i Järnäsklubb.

Tack för kaffet och för de goda kulturkakorn Agnetha och Elsa! Helenabakelser och schackrutor.




26 januari 2012

Märtas



Vid mina hundpromenader passerar jag ofta det hus som vi Järnäsklubb kallar "Märtas". "Märtas" efter Märta som var änka efter Ragnar Ögren. Själv var hon född Åström. Idag är det Märta och Ragnars dotter Anita som rår om huset. Huset ligger efter huvudvägen som går till Lotsplatsen och många är de spekulanter som efter en tur ut dit ringt och frågat om det möjligen var så att huset var till salu.

"Märtas" är ett systerhus till vårt och är en av få hus med liggande panel i byn. Just nu ligger gården täckt med snö men under snötäcket döljer sig en gårdsplan som fortfarande delvis är ett gammaldags tun som saknar nymodigheter som anlagd gräsmatta och rabatter. Synd och skam är det allt att huset står och förfaller idag.

I veckan har jag scannat in fotografier, bl a de som jag fick låna av Siw Ögren. Bland dessa hittade jag ett kort på Siw och Anita där de sitter på bron till Märtas. Visst att de är söta, kusinerna, där de sitter?



En klassiker passer bland alla minnen från förr. Kronans kaka bakas helt utan mjöl och passar därför även de som inte tål gluten. God till kaffet men även som efterrätt. Vi åt vår kaka med tinade hallon och vispad grädde. Kakan får också bli mitt bidrag till "Månadens sötsak" på Söta sakers blogg.

Kronans kaka
175°

1,5 dl sötmandel
2-3 st bittermandlar (eller motsvarande mängd flytande)
2 medelstora kokta potatisar
75 g rumsvarmt smör
1,5 dl socker
2 ägg

Börja med att smörja en springform. Om du inte tål mjöl så "bröa" med t ex potatismjöl eller flagad mandel.
Riv sedan potatisen fint och mal mandeln och bittermandlarna.
Rör smör och socker vitt och pösigt och rör sedan ner äggen. Tillsätt potatis och mandel och rör om.

Skeda upp smeten i formen och grädda i ca 45 min. Låt kakan svalna i formen innan du lossar den.

Trevlig helg!


22 januari 2012

Skrivarhelg



I helgen har min systerdotter Anki och jag haft skrivarhelg. Tanken var att vi båda skulle peppa varandra och utmana vårt eget skrivande. Här sitter vi djupt försjunkna i soffan och läser varandras noveller som Båtbyggar´n gav oss temat till - Finlandsbåten.

Jag tror aldrig jag skrivit en novell förut och när jag skrev en fiktiv berättelse senast kan jag knappt minnas. Vi skulle båda anstränga oss för att skriva på ett sätt vi inte i vanliga fall gör. Jag blev förvånad över hur roligt det var. Och nyttigt.

Helgens andra uppgift var att vi skulle skriva ett blogginlägg åt varandra (det här har jag skrivit själv - Ankis hade varit betydligt roligare). Inte lätt att efterlikna en annans språk och tankevärld. Vi sneglade lite på varandra och sa att lite parodi blir det allt. Ha, ha. Hur skulle vi kunnat ha låtit bli?

Medan Anki idag skulle sitta och fundera kring filmmanus och dialoger skulle jag skriva texter som jag ska använda i boken.
Men.
Alltså - hur svårt kan man det vara att skriva 100 ord om Järnäsklubb?! 250 inga problem - men 100. Jag vet inte hur många gånger jag satt och stirrade in i rubriken efter att ha raderat allt annat.



Nu sitter Anki på bussen för att imorgon ta tag i ett filmmanus. Själv intalar jag mig att det går bättre imorgon och provar mig fram i Photoshop. Sepia. Undrar varför bildeffekten jag använt kallas så?

Förresten, Anki Gravemo, lägg det namnet på minnet. Jag tänker att hon är min sista chans att få en bra plats på Guldbaggegalan. Här kommer en länk till hennes blogg och hennes novell - Finlandsfärjan.

19 januari 2012

Fika


Förmiddagsfika, eftermiddagsfika, kvällsfika, en-helt-apropå-fika... Det finns alltid något tillfälle för en fika. En av svenskarnas särdrag om man får tro den nyzeeländske komikern Al Pitcher som just nu turnerar med sin show "The fika tour".

Al Pitcher blev vald till Sveriges manliga komiker 2011 och ända sedan vi i styrelsen för Nordmalings Musik- och teaterförening hörde honom i höstas på Riksteaterns sk "Anbud Live", har vi jobbat för att han ska komma hit. Och nu gör han det! 10 februari i Oasen, Nordmaling. Missa inte detta! Biljetter finns att köpa på Vuxenskolan, ABF eller på Nordmalings resecentrum. Läs mer här: www.riksteatern.se/alpitcher.



Om man bara vill ha "något litet" till fikat lämpar sig dom här kolakakorna. Om man bara kan nöja sig med en vill säga.

Kolakakor

125 g rumsvarmt smör
1 dl socker
1 msk vaniljsocker
1 msk sirap
3,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 175°.
Rör smör, socker och vaniljsocker poröst i en matblandare. Tillsätt sirapen. Blanda bakpulvret med vetemjölet och häll ner. Kör snabbt ihop till en smet.
Dela degen i tre bitar som du rullar ut till tre bakplåtslånga rullar. Lägg rullarna på en plåt (med papper) och platta till dom något. Grädda i ca 11-12 minuter. Skär dom i sneda bitar när de svalnat lite men inte stelnat helt.

17 januari 2012

Blek vintersol



Blek vintersol sänder en hälsning
över havet
Sov du lilla videung
än så är det vinter
Tack, viskar jag tillbaka
Kväver en gäspning

15 januari 2012

Siw



Idag har jag varit och intervjuat Siw Petersson, född Ögren. Siw och Eskil är en av våra närmaste, bofasta grannar här i Järnäsklubb. Siw är sprungen ur och uppfödd i en av byns sista fiskarsläkten - "Ögrenarna". Jag tror knappast det finns några, som jag som inflyttad, hört talas så mycket om, som just dom; Holger, Algur, Sture, Ragnhild, Gunhild m fl.

Siws farfar och farmor Anna och Walfrid Ögren bodde i byns första hus på vänster hand (där Stig och Ulla Strömberg bor idag). De bodde där tillsammans med de gemensamma barnen Ragnar, Sigrid, Edvin, Algur och Holger (Siws pappa) samt Alfons som hade samma mamma som de övriga barnen. Siw är också född på den gården och bodde där till 1958 då hennes föräldrar köpte det hus där de numera bor. Pappa Holger ville helt enkelt närmare vattnet.

Siws mamma, Gunhild, som var utbildad sömmerska kom från Bjenberg och om Holger hade fisket i blodet så hade hon i sin tur fått sitt yrke via modersmjölken. Hennes far var skräddare och ytterligare två av hennes syskon livnärde sig med hjälp av nål och tråd.

Siw har själv en intressant historia. Innan hon slog sig ner i Järnäsklubb igen hade hon hunnit med att både arbeta och bo, både i Stockholm och i Umeå. I Stockholm arbetade hon på Jordbruksdepartementet bl a tillsammans med Valfrid Paulsson som jag ser skymta förbi i hennes fotoalbum. Valfrid Paulsson var Naturvårdsverkets första generaldirektör och har betytt mycket för svensk miljövård och hade bl a"Håll Sverige Rent"-kampanjen som ett av sina skötebarn. I Umeå hamnade hon först på Lantbruksnämnden innan hon avslutade sitt yrkesverksamma liv som sekreterare åt ledningen på länsstyrelsen.




Mamma Gunhild har klippt och sparat tidningsartiklar, dödsannonser mm och Siw har tagit vid där mamma slutade. Bland allt material hittade vi bl a en "Medlems och kassabok för Järnäs Klubbs fiskareförening" och det allra första protokollet från 29 april 1928!

Jag blir så glad av alla de berättelser som jag får ta del av. Jag inser att det finns material för en hel bok om Järnäsklubb. En bok som tar vid och fyller ut Nils-Erik Molins bok som kom ut i slutet på 80-talet. Nu måste jag välja och det kommer inte att bli det lättaste. Några rader om Ögrenarna kommer iaf med i boken det tror jag att jag bestämmer mig för redan nu.

Tack Siw för pratstunden och för kaffet!

12 januari 2012

Rågsiktskakor - ruisleipää


Stora delar av min barndom tillbringade vår familj somrarna hos farfar på hans torp utanför Björneborg i Finland. Mamma, pappa, Kosti och Sisko. Lillebror Kimmo kom med i bilden långt senare.

Farfar Voitto och hans fru Hilkka, var jordgubbsodlare och mamma och pappa hjälpte till under skördesäsongen. Vi barn fick roa oss själva med den handfull andra barn som fanns i byn. Mina syskon var båda äldre än mig och ibland var jag för liten för deras lekar och fick därför stanna hemma. Mammas tålamod måste ha varit stort med mig där jag travade i hasorna på henne när hon sakta arbetade sig framåt bland jordgubbsplantorna. När jag tröttnade på att vistas bland jordgubbarna och mamma förmodligen tröttnat på mig, gick jag och hälsade på hos faster Kaija.

Faster Kaija och farbror Sulo bodde i grannhuset och mestadels hittade jag igen henne i köket. Hennes kök kändes som ett hav i jämförelse med farfars lilla torparkök. Mitt i rummet tronade den stora murade ugnen som finns i gamla finska. Husets hjärta som både fungerade som ugn och som värmekälla.

Faster Kaija bakade nästan alltid. I alla fall tyckte jag det som liten. Antingen bakade hon vetebröd eller rågsiktskakor, eller både och. Jag tycker om att frammana bilden av mig som liten flicka sittandes i fasters kök på en bänk, medan hon bakade. Småpratet om hur vi hade det hemma i Sverige. På den tiden låg Sverige längre bort än idag.

Besökets höjdpunkt var när hon torkade av sina mjöliga händer på förklädet för då visste jag att det alldeles strax skulle vankas nygräddat bröd med ett glas mjölk eller saft och kanske en skiva vetebröd. Hennes egna barn bodde inte var utflugna så hon kunde ta sig tid att sätta sig ner själv en stund. När det sen var dags att gå hem skickade hon alltid med ett varmt bröd till pappa. Till sin lillebror. Långt senare i livet har jag förstått att det var tur att pappa hade sin syster Kaija.




Tyvärr har jag inte receptet på fasters rågsiktskakor och jag minns inte om hon blandade fänkålsfrön i degen som jag gör, men jag är säker på att hon inte nöjde sig med två matskedar sirap. Och inte med en sådan liten sats. Så här bakar jag mina.

Rågsiktskakor
4 st

50 g smör
5 dl mjölk
50 g jäst
2 msk sirap
1/2 msk fänkålsfrön
1 1/2 tsk salt
13-14 dl rågsikt

Smält smöret och häll sedan i mjölken och värm alltsammans till ca 37°. Smula ner jästen i en bunke och häll mjölkblandningen över. Tillsätt salt, sirap och fänkålsfröna som du först krossat. Blanda slutligen ner mjölet men spara ett par dl till utbakningen. Knåda degen väl.

Låt jäsa i 30 min innan du stjälper upp alltsammans på ett mjölat bakbord. Dela degen i fyra bitar och knåda varje bit lätt innan du formar dom till bullar som du sedan plattar ut och lägger på två plåtar. Låt jäsa ytterligare i 30 min. Grädda kakorna i 225° i ca 12 min. Låt svalna under en kökshandduk på ett galler. Bröden kan kännas lite torra när man tar ut dom ur ugnen men blir mjuka igen under handduken.

Lycka till!

10 januari 2012

Josefin



Det här är Josefin.
Josefin (Högberg) driver företaget Texthuset 24 och jag kom i kontakt med henne för drygt ett år sedan genom ett projekt jag deltog i. Inom ramen för projektet analyserade hon ett antal företag tillsammans med några andra tjejer.

Josefin jobbar med texter både på papper och på webben och det är hon som har knackat HTLM-koder här på bloggen så att layouten blivit som jag velat ha den. Idag träffades vi en kort sväng på hennes kontor i centrala Umeå där hon visade mig hur jag ska länka etiketter till de rubriker du ser till vänster. Rubrikerna kommer du att hitta igen i min bok sen när den är tryckt och klar.

Tack Josefin!
Det är tur att jag har medarbetare som du, som kan hjälpa mig att visualisera de idéer jag har.

8 januari 2012

Texas chili och havreformar


Sonens bidrag till boken är den Texas chili som han och hans kompis Isak ofta lagar tillsammans. Och igår skulle den plåtas. Oxkött, chili, öl mm frästes och hackades för att sedan koka ihop under fyra timmar. Bönor och tomater är bannlysta då de gör sin chili och för att komma i rätt stämningen snurrar en Spotifylista med Hank Williams på datorn.




Chilin är, precis som namnet antyder, en av huvudingredienserna i rätten. 19 st chilis av olika sorter hackades och frästes i lite olja men trots mängden chili så kändes rätten ändå inte för stark. När det var dags att äta ställde grabbarna bara fram grytan på bordet där det redan stod en stor skål med tortillachips och en mindre med gräddfil för den som ville runda av hettan lite.



Medan chilin kokade bakade Karin havreformar efter svärmors recept. Dessa fylldes med vispad grädde och varma hallon. Goda och lättbakade. Kanske något till eftermiddagskaffet?

Svärmors havreformar
ca 10 stora

100 g rumsvarmt smör
1 dl socker
2,5 dl havregryn
3 dl vetemjöl

Blanda alla ingredienser till en deg och tryck ut den i formarna.
Grädda i 200° i ca 12 min.
Knacka ur dom ur formarna när de svalnat och servera med sylt/bär och vispad grädde.

6 januari 2012

Trettondagsmorgon



Trettondagsmorgon och midvintern visar upp en av sina bästa sidor. Minusgrader och sol har täckt trädens och buskarnas kvistar med is. Små kristaller som spelar som klockor i vinden.

Dagen är invigd åt bokarbete. Sidmallarna till boken har anlänt och idag ska dispositionen som jag har på papper in i mallen. Det känns verkligen som jag är igång på allvar nu. Hoppas du också har möjlighet att avsluta din julhelg med det du gillar att göra.


3 januari 2012

Folke



När man anländer till Järnäsklubb med bil möts man av en stor gård i Västerbottensstil på höger hand - "Folke och Majkens" som vi säger, även om Folke numera bor där ensam sedan hans livskamrat gick bort i augusti. Och en livskamrat var det i ordets rätta bemärkelse. Majken (född Eriksson) var precis som Folke (Häggström) barnfödd i byn och hon bodde hela sitt liv i det hem där hon en gång föddes. De följdes åt hela livet från de att de satt bredvid varandra i skolan, genom yrkeslivet, in i livet som pensionärer. Gifta hann de vara i 58 år.

Ett avsnitt i min bok kommer att handla om Järnäsklubb "förr" och "nu". Trots att jag bott i byn i drygt 25 år nu så känns det som om jag mest levt här "nu" och för att få förståelse för hur byn blivit som den är, måste jag prata med dom som även levt här "förr". Som Folke t ex. Folke som idag är byäldsten med sina 82 år. Han växte upp i en fiskarfamilj och därför var det naturligt att han tidigt sökte sin utkomst vid och från havet. 17 år hann han jobba som båtman vid Järnäsklubbs lotsstation innan den lades ned 1966. Efter en kort tid i Umeå, hamnade han på Skags udde och lade därmed ytterligare 22 år till sitt liv som båtman.

Nu är han pensionär sedan länge och vårt samtal rörde sig kring allt från hur det var att leva i byn förr till hur det ser ut idag. Tiden flög iväg vid köksbordet där vi satt och doppade de rullrån som Folke egenhändigt bakat. Han hade lärt sig det av sin, som han kallade, "naturliga kokbok" - Majken. Då hon inte längre förmådde laga mat och baka satt hon på en stol och instruerade honom. I år blev det 200 (!) rullrån. En ansenlig summa, det vet den som själv någon gång försökt sig på att grädda rullrån.



Utanför köksfönstret dök plötsligt byns dovhjortar upp. Folke matar både småfåglarna och hjortarna varje dag och idag stod potatis och gammbullar från affären på hjortarnas meny.

Eftermäle var det ord som snurrade i mina tankar på vägen hem. Det man åstadkommer medan man lever. Idag fick jag ta del av Majkens och många andras eftermäle genom Folke. Min svärfar sa en gång att människor lever kvar så länge man talar om dom. Och visst är det så, men än viktigare är det att tala med människor medan dom lever. Så Folke, jag har mer frågor jag vill ställa så jag kommer tillbaka. Jag ser redan framemot en pratstund över en kopp kaffe bryggt på "Hilmarsvattnet".

2 januari 2012



Jag är mellan dagar
Mellan då och sen
Månskära
Storm
Snöblandat regn
Varken eller