3 januari 2012

Folke



När man anländer till Järnäsklubb med bil möts man av en stor gård i Västerbottensstil på höger hand - "Folke och Majkens" som vi säger, även om Folke numera bor där ensam sedan hans livskamrat gick bort i augusti. Och en livskamrat var det i ordets rätta bemärkelse. Majken (född Eriksson) var precis som Folke (Häggström) barnfödd i byn och hon bodde hela sitt liv i det hem där hon en gång föddes. De följdes åt hela livet från de att de satt bredvid varandra i skolan, genom yrkeslivet, in i livet som pensionärer. Gifta hann de vara i 58 år.

Ett avsnitt i min bok kommer att handla om Järnäsklubb "förr" och "nu". Trots att jag bott i byn i drygt 25 år nu så känns det som om jag mest levt här "nu" och för att få förståelse för hur byn blivit som den är, måste jag prata med dom som även levt här "förr". Som Folke t ex. Folke som idag är byäldsten med sina 82 år. Han växte upp i en fiskarfamilj och därför var det naturligt att han tidigt sökte sin utkomst vid och från havet. 17 år hann han jobba som båtman vid Järnäsklubbs lotsstation innan den lades ned 1966. Efter en kort tid i Umeå, hamnade han på Skags udde och lade därmed ytterligare 22 år till sitt liv som båtman.

Nu är han pensionär sedan länge och vårt samtal rörde sig kring allt från hur det var att leva i byn förr till hur det ser ut idag. Tiden flög iväg vid köksbordet där vi satt och doppade de rullrån som Folke egenhändigt bakat. Han hade lärt sig det av sin, som han kallade, "naturliga kokbok" - Majken. Då hon inte längre förmådde laga mat och baka satt hon på en stol och instruerade honom. I år blev det 200 (!) rullrån. En ansenlig summa, det vet den som själv någon gång försökt sig på att grädda rullrån.



Utanför köksfönstret dök plötsligt byns dovhjortar upp. Folke matar både småfåglarna och hjortarna varje dag och idag stod potatis och gammbullar från affären på hjortarnas meny.

Eftermäle var det ord som snurrade i mina tankar på vägen hem. Det man åstadkommer medan man lever. Idag fick jag ta del av Majkens och många andras eftermäle genom Folke. Min svärfar sa en gång att människor lever kvar så länge man talar om dom. Och visst är det så, men än viktigare är det att tala med människor medan dom lever. Så Folke, jag har mer frågor jag vill ställa så jag kommer tillbaka. Jag ser redan framemot en pratstund över en kopp kaffe bryggt på "Hilmarsvattnet".

5 kommentarer:

  1. Åh... farbror Folke!
    Så roligt att få se honom igen, har inte träffat honom sedan min mormors begravning 93!

    Tant Majken och farbror Folke är människor som har betytt enormt mycket för mig under min uppväxt... de var ju Yvonnes föräldrar och jag och Yvonne var som "lång- och ler-halm" under de många lediga sommarlovsdagarna och jul/påskloven som jag var hos min mormor Thyra!

    Yvonne och jag sprang mellan husen hur många gånger som helst varje dag... och när kvällen kom och vi skulle skiljas åt för dagen så följdes vi åt till "kullen", en liten upphöjdnad precis vid vägkanten, mitt emellan mormors och Yvonnes hus... och sedan sprang vi båda det fortaste vi kunde hemåt åt var sitt håll, vi var nämligen så himla mörkrädda båda två!

    Känns vemodigt och konstigt att farbror Folke är ensam nu, kan i minnet höra Tant Majkens smittande skratt... men kul att veta att han kan baka sitt kaffebröd själv!

    Och jättemysigt att veta att kaffet fortfarande bryggs med morfar Hilmars vatten!

    Nästa gång du träffar Farbror Folke måste du hälsa honom så gott ifrån mig!
    /Helene

    SvaraRadera
  2. Men så roligt att du går in och kommenterar.
    Jag ska förbi Folke någon dag och visa honom adressen till den här sidan och då kan han ju själv få läsa din kommentar.

    SvaraRadera
  3. Jag har skrivit ett litet inlägg i min blogg om "Hilmarsvattnet" och länkat hit till dig... hoppas inte du misstycker!?

    Jag blir alldeles varm om hjärtat av att titta in hit på din blogg då och då!

    Ser fram emot din bok om Järnäsklubb...den kan inte bli annat än helt fantastisk!

    SvaraRadera
  4. Det gör absolut ingenting.
    Vill bara klargöra att boken inte är en bok om Järnäsklubb utan har sin utgångspunkt här trots att det mesta kommer att kretsa kring livet i byn.

    SvaraRadera
  5. Kära Folke!

    Finare får man leta efter!

    Kram från Sanna

    SvaraRadera