10 juli 2012

Nu har dom anlänt!



Igår kom då äntligen de efterlängtade småkycklingarna tillsammans med hönan som ruvat fram dom, ytterligare en höna samt tre stycken ankungar. De var tur det. Båtbyggar´n och jag hade börjat känna oss lite fåniga varje gång vi skulle visa upp vårt nya hönshus. Som ett par blivande, unga föräldrar som stolt visar upp den nya barnkammaren där allt redan finns på plats. Men nu är dom här!



Småkycklingarna håller sig nära mamman; alldeles intill, på ryggen eller i värmen under vingarna. Ankungarna är mer skygga och tyr sig till varandra.



Hela morgonen har jag sprungit in och ut i hönshuset. Det är så roligt att studera beteenden. Nya små ljud och gester som vi måste lära oss tolka.

Den sommaren vi hade grisar invaderades gården av folk och därför ber jag er som vill visa barn eller barnbarnen de små liven, att vänta ett tag. Det kan vara skönt med lite lugn och ro till en början. Det är förresten inte bara den nya flocken som behöver det utan även hönsmamman själv (för jag är väl det nu antar jag). En envis feber vill inte släppa greppet. Jag hoppas eftermiddagens läkarbesök leder till bättring på den punkten.

Tack Vera och P-A för att ni kom med flocken och tack för den fina korgen fylld med ägg. Ett tjog. Säger någon det nu för tiden?


2 kommentarer:

  1. Så jättefina dom är, dunbollarna med näbb! Hur ska man nånsin mer kunna äta kycklingfilé efter att ha sett dina bilder?

    SvaraRadera
  2. Ja, du det är tur att de inte är lika söta sen.

    SvaraRadera