17 juli 2012

Strandfynd


Sommartid går mitt promenadstråk uteslutande runt Järnäs udde. Vid bra väder så tar jag den längre vägen längs efter strandkanten. Jag passerar det vi kallar Lilla badviken. I år har vinterns stormar reducerat sandstranden och stora stenar har blottlagts där sanden låg. Sanden har istället lagt sig efter stenarna en bit bort.

En stock med konstiga uthuggningar fångar mitt intresse en stund innan jag fortsätter färden. Men det är något som inte riktigt stämmer. Var är alla fackelblomster som brukar lysa upp den gråa strandlinjen vid den här tiden? Lite längre upp på klipporna intill skogskanten får jag svaret på min fråga. Järnäshalvöns mufflonfår. Bocken med de väldiga hornen håller uppsikt. En hund i sikte. Jag hinner med ett par kort innan flocken försvinner in i skogen.


Ännu lite längre bort, där stenarna byts ut mot klippor, snubblar jag över ett makabert strandfynd. En strandad säl. Eller det som en gång var en säl. Nu har kamrater ur faunan mumsat i sig det mesta av köttet och tranet har smält i solen och impregnerat stenarna. Lukten är unken och jag undrar hur de luktade förr när man använde tran i lamporna.



När jag närmar mig de höga klipporna längst ut på udden får jag syn på en mink som ilar upp och ner bland klippskrevorna. Jag kan inte påminna mig att jag sett någon här ute förut och det är med blandade känslor jag betraktar den. Minken hör inte hemma här och ställer till en massa elände bl a för fåglarna. Men visst är den söt där den sitter och undrar vad Lilljaffa och jag är för ena.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar