31 december 2013

Gott slut!

Årets sista dag har infallit. Vi tänder tomtebloss i mörkret och önskar alla ett gott slut. Och snö!

27 december 2013

Saffransblondies med lingon

Här kommer en ny favoritblondie med bl a saffran, lingon och hasselnötter. Jättegod och lätt att röra ihop. Perfekt till julhelgernas alla fikastunder. Jag har fryst ner ett gäng och tar upp allteftersom gästerna dyker upp.

Saffransblondie med lingon

300 g smör
200 vit choklad
100 rostade hasselnötter
5 ägg
2 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
6 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
3 dl frusna lingon

Sätt ugnen på 175°. Smält sedan smöret, hacka chokladen i nagelstora bitar och krossa hasselnötterna.
Vispa samman ägg, vaniljsocker och socker. Vitt och pösigt ska det bli. Blanda bakpulvret i mjölet och rör ner detta. Tillsätt smöret, nötter och choklad och rör till en jämn smet. Häll smeten i en långpanna klädd med bakplåtspapper och strö över lingonen. Grädda i ca 17-20 minuter.



23 december 2013

God Jul!




























Imorgon är det dopparedagen och vi stämmer upp tillsammans med vårt luciatåg.
God Jul allesammans!

21 december 2013

Julpraliner

Häromdagen var vi ett litet gäng som samlades hemma i vårt kök runt choklad, nötter, mandelmassa, glukos mm. Julgodis stod på schemat.


Paula doppade sina hemgjorda marshmallows och rullade kaffe- och kokostryfflar.


Anki bakade små biskvier som hon fyllde med apelsintryffel.


Olli och Karin tog sig an fransk nougat.


Själv gjorde jag lakritstryffel och en Tallinninspirerad julpralin. Idén fick jag när jag smakade en tryffel från Chocolats de Pierre som var smaksatt med stadens speciallikör baserad på rom och hemlig kryddning. (Jag har försökt gissa mig fram till smakerna och tror mig i alla fall känna igen pomerans och choklad.) Till pralinerna använde jag även en bit pistagemarsipan som jag köpte på julmarknaden på rådhustorget.

Julpralin à la Tallinn

300 g mörk choklad
2,25 dl vispgrädde
3 msk smör
3 msk likör
ca 400 g marsipan eller mandelmassa
200 g mörk choklad och ett par msk kokosfett att doppa pralinerna i
Nötter, mandlar mm till garnering

Börja med att göra tryffeln.
Hacka chokladen fint och lägg det i en skål. Koka upp grädden och häll det över chokladen. Rör om tills chokladen smält. Tillsätt smör och likör. Häll upp smeten i en avlång kakform som du först klätt med plastfolie. Låt svalna en stund i rumstemperatur innan du ställer in formen i kylen för att stelna.

Ta ut tryffeln och kavla ut två sjok mandelmassa, lika stor som tryffelblocket. Lägg dessa på var sida om chokladen och skär ut små fyrkantiga praliner. Ställ tillbaks i kylen.

Smält chokladen och kokosfettet och doppa pralinerna. Garnera med nötter, mandlar, bär efter smak och tycke. Låt stelna på bakplåtspapper på ett svalt ställe.




17 december 2013

Småfåglarna


Nu har småfåglarna fått sitt inför jul. I en liten gran har jag fäst talgbollar, äpplen och svålbitar. Granen hissade jag upp i björken med fågelmataren. Redan innan jag fäst repet hade de första talgoxarna börjat picka på svålen. På Svenska Naturskyddsföreningens hemsida hittar du fler tips på hur du kan hjälpa naturen nära dig.

Oj, vad det är mörkt ute nu! Snön lyser med sin frånvaro och det känns som om det är mörkt dygnet runt. Jag försöker städa lite men allt går i slowmotion och helst skulle jag vilja krypa upp i soffan under en filt och sluta ögonen. Tur att det vänder snart!


14 december 2013

Julklappstips

Här kommer ett litet julklappstips såhär tio dagar före jul. En surdegskurs! Kanske en make/maka som vill lära sig grunderna för surdegsbakning. Eller en kanske du själv?

Maggan Hägglund (Bagarbertan) och jag har planerat in nästa kurs till 9 februari. Som vanligt håller vi till i Artediskolans hemkunskapssalar i Nordmaling. Under dagen bakar vi både med råg- och vetesurdeg. Kursen kostar 875:- och i priset ingår tre bröd, kursdokumentation, för- och eftermiddagskaffe samt lunch. Antalet deltagare är begränsat till åtta och första steget för att anmäla sig gör man genom att maila mig för mer information (karki.sirpa@gmail.com).

11 december 2013

Korvstoppning

Sonen är hemma inför julen och idag har vi stoppat korv av delar av det kött som hans första jakt inbringade i höstas. Vi använde oss av viltfärs (blandning av hjort och älg) till de två sorterna vi experimenterade med. Färsen drygade vi ut med rimmat sidfläsk.

Själv har jag inte stoppat korv sedan vi gjorde det med familjen Molin när barnen var små. Hur många år kan ha förflutit? 15-20 år? Hög tid i alla fall. Lite pilligt var det till en början men vad gör det när man får kvalitetstid med vuxna barn? Nada.




Den ena sorten blev en "viltchorizo" med ett klassiskt chorizoreceot som bas. Korven blev välkryddad och god men korvskinnet blev lite segt vid stekning. Någon som vet hur man gör för att få det mer krispigt?

Viltchorizo
500 g viltfärs
200 g späck
800 g rimmat sidfläsk
2 gula lökar
8 vitlöksklyftor
2 chilifrukter (röda)
4 st inlagda röda jalapeños
1 tsk cayennepeppar
5 tsk starkt paprikapulver
4 krm mald spiskummin
2 tsk salt
2 tsk grovmald svartpeppar
ca 4 m fjälster
Bomullssnören

Hack vitlöksklyftorna och löken. Skär fläsket och späcket i små bitar och kör dessa genom köttkvarnen tillsammans med löken. Blanda ner viltfärsen och de övriga ingredienserna och rör om ordentligt. Smaka av kryddningen genom att steka lite av smeten i en stekpanna.

Trä upp upp fjälstret på korvhornet och mata på med korvsmet. Det är viktigt att inte packa korven för hårt då den riskerar att spricka vid stekning. Knyt korvarna till önskad längd (vi gjorde dem ca 15 cm).


Så då var det där med senap. Skånsk, klassisk eller dijon? Eller kanske ingen alls.

9 december 2013

Tallinn


Min syster Sisko och jag har varit på en buss- och kryssningresa till Tallinn. Så himla praktiskt - hon klev på en buss i Östersund och jag på en annan i Nordmaling för att mötas i Tönnebro för vidare färd mot färjan.

Huvudmålet, förutom att träffas förstås, var stadens traditionella julmarknad på rådhustorget. De baltiska länderna är kända för sina stickade plagg och de flesta stånden dignade av mössor, sockar och vantar. Vi inhandlade inte så mycket stickat utan lite korv till julbordet, kryddor till julbaket, pepparkakskryddade mandlar mm. Det var verkligen mysigt att gå där runt alla stånden och titta och provsmaka.



Tallinn var en överraskande vacker stad, både innanför och utanför den två kilometer långa ringmuren som omslöt den gamla hansastaden som 1997 hamnade på UNESCO´s världsarvslista.

Estländarna har en brokig och många gånger sorglig historia kantad av en rad ockupationer. 1991 blev de självständiga efter att varit ockuperade av ryssarna under ett par århundraden. Dörren ovan är ett minne efter den svenska ockupationen på 1500-talet. Undrar var malmen till de stora spikarna kom ifrån? Och eken i dörren?

Estländarna är protestanter men då många av landets invånare är ryssar (runt 40% tyckte jag guiden sa) hittar man en och annan rysk-ortodox kyrka som Alexander Nevskij katedralen, på bilden nedan.


Vi hade tyvärr inte så mycket tid att upptäcka alla gränder och gator så jag återvänder gärna till Tallinn. Den här gränden var full med ateljéer, verkstäder och ett kafé med choklad som specialitet . Kaféet gav mig en idé till en julpralin som jag måste prova på att göra. Blir den som jag tänkt så hamnar den nog här på bloggen, så håll utkik!

Resan hem över Östersjön var inte lika lugn som överresan. Orkanen Sven tornade upp åtta meter höga vågor och vår hytt låg högst upp. Det kändes lite knepigt till en början innan vi visste hur mycket det skulle blåsa och hur mycket färjan skulle kränga. Men så småningom gungades jag till sömns med sonens och dotterns tröstande ord ringande i öronen om att åtta meter höga vågor känns ungefär som 30 cm på vår båt och att färjan inte skulle ha lagt ut om den inte var ok.

Tack Sisko för sällskapet! Jag funderar redan på vart vi ska nästa gång.

7 december 2013

Gran

Det var länge sedan jag gjorde ett inlägg om växter så nu kommer det ett. Och gran passar väl bra den här årstiden.

Granen är Sveriges vanligaste trädslag och dess användning har haft stor betydelse för hushållsekonomin, inte bara som virke till olika typer av byggnationer och verktyg utan även inom bl a folkmedicinen. Rötter och grenar har använts till korgar, tunnband mm. Barken med sin höga halt av garvsyra har traditionellt använts till garvning av skinn.

Kådan har använts som tuggummi och i flytande form smorde man den direkt på sår som en form av plåster. Den blandades även med någon form av fast fett (exempelvis talg) i salvor. Salva som sedan användes på sår. Idag säljs olika typer av kådsalvor för bl a eksem. En del människor kan vara känsliga för de terpener som produkter av gran innehåller, så man bör som alltid prova sig fram försiktigt.

De gröna späda skotten är rika på C-vitamin och ett avkok av barren har traditionellt används vid hosta.

Traditionen med julgran inomhus kom till Sverige på mitten av 1700-talet, troligtvis från Tyskland där traditionen funnits sedan 1400-talet. Till en början anammades seden vid gods och herrgårdar men så småningom blev den vanlig även bland allmogen. Och snart är det dags att klä granen igen. Jag vill ha den för doftens skull och maken för pyntets skull. Årets gran hittade vi vid en promenad i höstas. Nu hoppas vi att det inte blir alltför mycket snö innan vi ska hämta hem den.


1 december 2013

Adventsbak

Då har första advent infallit. Mörkret är kompakt och vi fyller huset med levande ljus. I helgen har vi slappat framför TV:n, adventspyntat samt varit på julmarknad på Gamla Salteriet i Obbola och på Kulturmejeriet i Röbäck.

Till advenstfikat bakade jag saffransbröd med mandelmassa och äpple. Receptet är en blandning av en rad olika. Bullarna blev väldigt saftiga och goda. Om man vill kan man göra en dubbel sats och då räcker det med tre paket saffran (1,5 g).

Saffransbullar med mandelmassa och äpple
24 st stora snurror

5 dl mjölk
2 pkt saffran à 0,5 g
2 sockerbitar
50 g jäst
200 g socker
8 g salt
2 tsk krossad kardemumma
200 g rumsvarmt smör
1000-1100 g vetemjöl special

Fyllning:
250 g mandelmassa
3-4 små äpplen
0,5 dl strösocker
250 g smör

Flagad mandel
1 ägg

Krossa saffranet i en mortel tillsammans med sockerbitarna. Värm mjölken till ca 37 ° och häll lite av detta i morteln. Smula ner jästen i en degblandare och slå på saffran och mjölk. Kör maskinen tills jästen smält. Tillsätt resten av ingredienserna och kör alltsammans i minst 15 minuter. Låt jäsa i 45-60 minuter.

Riv mandelmassan och blanda med smör och socker. Grovriv äpplena. Stjälp upp degen på bakbordet och dela den i två delar. Kavla varje det till en rektangulär och bred först på smör- och mandelmasseblandningen och strö sedan över de rivna äpplena. Vik ihop längs långsidan och skär varje  ämne i 12 remsor. Tvinna remsorna och snurra till snurror. Lägg bullarna på plåtar med bakplåtspapper och låt jäsa i ytterligare 30-45 minuter. Sätt ugnen på 210°.

Pensla med ett uppvispat ägg (med ett par matskedar vatten) och strö över flagad mandel. Grädda bullarna i 12-14 minuter och låt dem sedan svalna på galler.



29 november 2013

Ur husets gömmor


Min höst har till stora delar bestått av resor och röjning och under min röjningsiver i höst har många fynd kommit fram ur husets olika vrån, som t ex den här Rikstelefonkatalogen från 1947. Omslaget berättar att den täcker området från Sundsvall till Luleå. Nästan hela Norrland alltså. Alla städer är representerade och de övriga telefonabonnenterna är samlade längst bak i bokstavsordning.

En karta över Umeå fångar mitt intresse. 1947 var stora områden obebyggda. Undrar hur många som bodde där då?

Längre ner på samma sida kan jag läsa att radiolicensen går att lösa på telegrafstationen eller på posten. Där finns även en uppmaning om att inte glömma att ringa av. Känns lika aktuellt idag när debatten huruvida vi är för mycket uppkopplade eller inte, är i full gång.

Jag hittar igen telefonnumret till Båtbyggarn´s morfars far J A Lydig. Jonas Alfred hade telefonnumret Järnäsklubb 6 och jag minns att Birger, Båtbyggarn´s morfar alltid svarade fyra-sex när man ringde. Förmodligen byggde man bara på numren allteftersom. Idag håller jag knappt reda på vilka telefonnummer min familj och vänner har. Allt finns ju lagrat i min mobil. Och finns dom inte där hittar jag dom efter några tangenttryckningar på nätet. Undrar hur länge till den tryckta telefonkatalogen kommer att finnas? Ja, det är sådant här jag funderar på där jag går omkring och röjer.

24 november 2013

Gran Canaria

Båtbyggar´n och jag har varit på en semestervecka på Gran Canaria. Vi bokar en charterresa och är sedan förvånade över att vårt resmål är så mycket... charter. Nåväl. Lite pata negraskinka, manchegoost, men framför allt vandringar med Rocky Adventure rätade upp det hela. Rocky Adventure är ett svenskägt företag som anordnar bergsvandringar på ön. Jag kan verkligen rekommendera en vandring med dem för den som vill se annat än hotell och solstolar.

Jag följde med på två turer. Första turen gick till naturreservatet Pajonales där vi följde en bergskam längs Caldera Tejeda. Caldera betyder gryta på spanska och dessa grytor bildades då marken kollapsade efter vulkanutbrott, berättar vår guide.

Vi startade i regn men allt eftersom skingrades molen och en vidunderlig utsikt uppenbarade sig. Bitvis betraktade vi, de för ön så viktiga, pinjeträden uppifrån. Vissa av dem med förkolnad bark efter en skogsbrand som härjade för 6-7 år sedan och som förstörde stora delar av öns pinjebestånd.



Under resan, både under vandringen och i bussen fick vi ta del av öns historia, djur- och naturliv. Växten på bilden ovanför har inget svenskt namn men på spanska heter den tabaiba (om jag förstod guiden rätt) och är släkt med julstjärnan.

Det största äventyret var kanske bussresorna. De smala vägarna klättrade upp efter bergsväggarna. Ibland krökte vägen 180° och då var man glad om bussen befann sig på insidan när vi mötte ett annat stort fordon. Men fort vande vi oss och kunde sen slappna av och njuta av utsikten. Och vackert var det! Här slingrar vi oss ner till byn Pueblo Mogán.

Denna andra turen utgick från byn Santa Lucia uppe i bergen. Inte ett moln syntes på himlen och denna gång gick vi i helt annan terräng med delvis annan växtlighet. Turen avslutades med ett besök i en grottrestaurang i Guayadequedalen. På de gröna bergsluttningarna i dalen bor folk än idag i grottor och här och där står bikupor. I januari-februari samlar bina pollen och nektar från blommande mandelträd och i september-oktober från kaktusfikonen.


Åter hemma igen inser vi att det snart är advent och julen närmar sig även om vi redan på Gran Canaria fått en försmak av det som kommer - lucian med sin stjärngosse på torget i Santa Lucia och de meterhöga blommande julstjärnorna. Vart tog den här hösten vägen?!

20 november 2013

Kolakakor med anis och dinkel


Tidigare i höstas när Bagarbertan och jag semestrade på Malta visade vår guide Mario oss de vilt växande anisplantorna som växte över hela ön. Många av plantorna hade blommat över och satt frön. Några av fröna åkte ner i de påsar som jag av en händelse haft med mig från Sverige. Till våren åker de ner i trädgårdsjorden här hemma.

På söndagsmarknaden i Marsaxlokk som vi också besökte på resan, såldes anisfröna på lösvikt lite här. Av kvinnan som sålde fröna fick vi veta att maltesarna ofta kryddar sin ugnstekta potatis med anis. Själv kryddade jag mina kolakakor med lite frön häromdagen. I liten mängd ger den en pikant smak som påminner om lakrits. Har du ett recept med anis så tipsa mig gärna!

Kolakakor med anis och dinkel

100 g smör
1 dl socker
1 msk anisfrön (krossa dem fint i en mortel)
1 msk vaniljsocker
1 msk sirap
2,5 dl dinkelmjöl
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 175°. Rör ihop socker och smör. Blanda de övriga torra ingredienserna med mjölet och tillsätt dessa. Arbeta snabbt ihop till en deg. Dela degen i tre delar och rulla dessa till längder, lika långa som en plåt. Lägga rullarna på en plåt med bakplåtspapper och platta till med något.

Grädda mitt i ugnen i ca, 10-12 minuter, tills de fått lite färg. Skär längderna i sneda bitar med de ännu är lite varma.


16 november 2013

Mer ristningar


Härom morgonen när jag gick på promenad ut till Storklubben med hunden upptäckte jag nya ristningar på hällorna runt lotshuset. Nya för mig i alla fall. Jag har tidigare skrivit om andra ristningar som finns där. Det var kombinationen av frost och morgonens släpljus som helt plötsligt gjorde dem synliga. Fantastiskt! Jag måste konsultera Folke Häggström och Nils-Erik Molin om de vet något om dem.

På översta bilden är det två signalflaggor med en kungakrona över. På en annan hälla har någon ristat in BREDVIK och något annat ovanför som jag inte kunda tyda.

Den tredje ristningen som jag upptäckte var i form av ett hjärta. I hjärtat är det ristat A. L. 1914 11/6. Snart hundra år sedan! A. L. kan det vara Båtbyggarn´s morfars far Jonas Alfred Lydig? Svårt att säga. I hans gamla böcker som vi har här hemma har han skrivit: J. A. Lydig, men jag vet att han ibland kallades Alfred. Som sagt, det får bli en konsultation.