30 januari 2013

Tjarn vintertid


I början av veckan var jag ett par dagar på Tjarn och jobbade. Tjarn är en unik konferensanläggning som ligger vid Lögdeälven. Gården som är ett gammalt hemman med mangårdsbyggnad, ladugård och bagarstuga, är smakfullt renoverat och här och där möts du som gäst av något som bryter av. En tavla i form av modern konst flyttar tanken och tiden hundra år framåt. Du är båda här nu och då. Det är svårt att beskriva känslan som uppstår, den måste upplevas.

Just de här dagarna var det en grupp från våra lokala tidning som förlagt sitt möte här. Två av gästerna kom från London och hade aldrig varit i Västerbotten förut. Naturligtvis fick de smaka lite av regionens specialiteter som fjällröding, tunnbröd, Västerbottensost och Hjortron- och whiskymarmelad från MaCo Grönt.

Jag hade med mig kameran och fortsatte exprimentera med färgen på snön. Även om man inte kan tro det så är båda bilderna ovanför färgfoton.

Sommar som vinter kan den som vill slå sig ner utomhus. Antingen lite skyddat på bron eller vid den eld som alltid brinner på gårdstunet. Det finns 23 sängplatser och man kan bl a bo i den röda bagarstugan som du ser på bilden nedanför.


Vill du boka en konferens, en födelsedagsfest eller varför inte ett bröllop på Tjarn så titta in på: www.tjarn.se – där du hittar mer information och kontaktuppgifter till Bengt-Erik Hesse som driver anläggningen.

Mörkret hade fallit när det var dags för hemfärd. Lyktorna efter de uppskottade gångarna visade vägen till bilen. Molnen höll på att skingras och jag hoppades på att månen skulle titta fram och lysa upp vägen ytterligare.



27 januari 2013

Lilla Fotoskolan i Ålidberget


Idag var Lilla Fotoskolan på en tripp till Ålidbergets skidanläggning. Lilla Fotoskolan det är Maggan, Gertrud och jag det. Vi har alla en Nikon D90 och vi hjälper varandra att bli bättre fotografer.
Det finns ett fem kilometer långt motionsspår som startar längst upp i backen så vi tänkte att vi skulle förena nöjet med lite nytta.


Det var kallt, soligt och vitt. På sina håll bugade sig björkarna och välkomnade oss.

Snön var förvandlad till kristaller och det frasade under skidorna. Mitt mål var att fånga dem på bild. Med glitter och allt. Men det är inte lätt att få alla parametrar att stämma. Jag lyckades väl sådär med färgen på snön. På många bilder blev den mer blå och grå trots tipset om överexponering som Gertrud hade.

Maggan hade packat med sig fika till oss alla idag. Mjukt sportbröd, kaffe och en varsin påse "skidgodis". Nötter, mörk choklad, sultanrussin och pumpafrön i en salig blandning. På hennes blog www.bagarbertansbaksida.blogspot.com hittar du receptet på brödet och lite mer bilder från turen.

24 januari 2013

Gerdis och Nils-Erik


Igår var jag på besök hos Gerdis och Nils-Erik Molin. Med mig hade jag ett par album i vilka jag hittat några fotografier som jag kanske ska använda i boken. Problemet är bara att jag inte vet namnet på alla personer på bilderna och nu hoppades jag på att de skulle kunna hjälpa mig att identifiera dem.

Gerdis och Nils-Erik bor i huset som våra barn kallade "pepparkakshuset" när de var små. En brun stuga på höger hand när man kommer från Nordmalingshållet. Huset ligger ett stenkast från Nils-Eriks hemgård. Gerdis är född i Norrfors och kom till Järnäsklubb 1951.

Gerdis har gått den långa vägen inom vården. Man skulle kunna säga att hennes yrkesliv började redan när hon skötte om Nils-Eriks mamma Edla. Senare jobbade hon som vårdbiträde och innan hon gick i pension, som undersköterska.

Nils-Eriks yrkesliv har varit knutet till havet. Mellan åren 1952-67 jobbade han som båtman vid byns lotstation och sedan när den lades ner, på Bredskär och i Holmsund.

Nils-Erik har ett stort intresse för historia och släktforskning. I min bokhylla har jag boken "Järnäs by" som han skrivit . Boken fick jag som en gåva på min 30-årsdag. Han är fortfarande aktiv och berättar att han idag har ännu mer material om byn.

När vi tittat klart i de album jag hade med mig så övergick vi till de Nils-Eriks föräldrar lämnat efter sig. Guldgruvor i grön och röd sammet med förgyllda detaljer. Guldgruvor för sådana som jag som tycker om att titta på gamla bilder. Att man sedan får berättelser kopplade till dem gör inte saken sämre.


Medan vi bläddrade i dem dök Anita Eriksson (född Ögren) upp. Anita som är uppvuxen i granngårde hade varit ut och tittat till huset och stannade till för en liten visit. (Läs om Anitas barndomshem här: Märtas.)

Nya historier dök upp. Gerdis drog sig till minnes hur Anitas mamma Märta och hon brukade tvätta i bäcken utanför huset på våren. Hur isande kallt vattnet var men hur trevligt de hade det där de språkades vid på varsin sida om det rinnande vattnet. I mitt stilla sinne tänkte jag på hur mina egna lättfrusna fingrar hade klarat det...

Ännu fler berättelser dök upp och ännu mer frustrerad kände jag mig. Det finns så mycket att dokumentera! Så många album att bläddra i! Tack i alla fall för att jag fick bläddra i era, Nils-Erik och Gerdis! Jag kommer tillbaka, det fanns ju fler att titta i.

21 januari 2013

Vintersallad


Häromdagen gjorde jag en vintersallad på en bit rödkål och några brysselkål som var kvar i kylen efter julhelgerna. Så här på vintern kan det passa bra med en ljummen sallad så stek halloumin strax innan servering. Lite extra vitaminer och färg skadar inte heller den här årstiden.

Vintersallad
2 pers

1/4 rödkål
10 st brysselkål
Ett par nävar ruccola
1 liten blodapelsin
1 pkt halloumi
Kärnor från ett halvt granatäpple

Senapsdressing:
1 msk grov senap
2 msk vatten
1 msk rapsolja

Stek halloumin.
Koka brysselkålen och halvera dessa. Strimla rödkålen fint och blanda med brysselkål och ruccola. Blanda ihop dressing och rör ner.
Skala och skiva apelsinen.

Lägg kålblandningen på ett fat och toppa med apelsinskivor, halloumin och granatäppelkärnor.

18 januari 2013

Arla midvintermorgon


Det har varit kallt några dagar och statusuppdateringarna på Facebook visar bilder på termometrar som krupit ner mot närmare -30°. Jämfört med det hade vi rena "blian" här i Järnäsklubb imorse, -22° bara.

Jag hade ett morgonmöte med Fredrik Karlsson som är snickare i byn och driver KMJärnäsklubb AB tillsammans med Isak Molin. Jag hittade honom snickrandes i bror Andreas hus tillsammans med pappa John-Ture. På agendan stod renoveringen av Lotsstugan som Fredrik ska hjälpa till med.

Jag hade med mig kameran så efter mötet tog jag en promenad ut på viken men innan jag vek av ner mot Molins sjöbod fick jag mig en kort pratstund med Nils-Erik Molin som var ute och hämtade in tidningen. Vi kom överens om att jag skulle besöka Gerdis och honom för en intervju nästa vecka.




Utsikten mot viken var fantastisk och när jag vände mig om hade soluppgången antänt Månssons bastu.

Flytbryggan vid Järnäsklubbs Marina vittnade om att det är långt kvar till båtsäsongen. 

Utanför viken har isen byggt under veckan och i helgen kommer det att vara fantastiska isar för alla som gillar att åka långfärdsskridskor. Tyvärr hör jag inte till den skaran utan får nöja mig med att spänna fast broddar på kängorna. 

Vad har ni själva för planer i helgen?

16 januari 2013

Guldrutans kaffe

Vid ett besök under julhelgerna hade en god vän med sig ett par påsar av Guldrutans kaffe. På Tjarn där jag till och från hjälper till, serverar vi ett gott kaffe kokt av bönor från det lilla rosteriet i Söderhamn och jag blev därför glad över att det även finns en bryggvariant.

Det som gör Guldrutans kaffe unikt är själva rostningsmetoden. Bönorna rostas indirekt på låg värme utan skadliga avgaser. Rekommenderas! Läs mer på www.guldrutan.se.

14 januari 2013

Inne i hönshuset


Snön har lagt sig på och runt nätet i hönsgården och när solen träffar det så gnistrar det som om det vore diamantbestrött. Inne i lilla gården har snön rasat från taket och jag tänker att det blir en hel del skottning till våren.


Till och från öppnar vi dörren in till hönshuset men flocken stannar på tröskeln. Inte en gång har de satt ner klorna i snön, nej de trycker hellre inomhus där det är varmt och gott. De sprättar runt i sågspånen och jag försöker hitta på olika utfordringssätt för att hålla dem sysselsatta. Gladast blir det när de vankas grönkål.



Flera ägg om dagen plockar vi in, de flesta hittar vi i redena. Wyandottehönan "Prada" har gjort sig ett eget privatrede nere i ett hörn. Det tog ett tag innan jag upptäckte det.

"Håll ut", brukar jag säga när jag går in, "det kommer en ny vår!".

11 januari 2013

Till frukostfilen


Atti, vår dotter, är på besök några dagar och jag har fyllt på förrådet av frukostflingor. Tänkte att jag kunde bidra med en bra kolhydratuppladdning inför tävlingarna i Kina i slutet av nästa vecka.
Mitt recept ger ett mellanting mellan sk granola och vanlig müsli. Eftersom dottern älskar kokos tillsatte jag även en påse kokosflagor (det är större bitar av kokos).

Imorgon finns hon vid Ålidbergets skidanläggning (som öppnar för säsongen!) 10.30-13.00, för att sälja lite brädor, ytterkläder mm. Något för dig som är ute efter nytt inför säsongen. Bra priser, en del prylar är helt obegagnade.


Båtbyggarhustruns frukostflingor

Till en stor laddning behövs
2 l gryn (jag tog 1 l vardera av rågflingor och quinoaflingor)
2 dl havrekli
2 stora matskedar honung
1/2 dl vatten
2 msk rapsolja
2 dl vardera av rostade och grovhackade mandlar och hasselnötter
2 dl sesamfrön
2 dl hela linfrön
200 g torkade aprikoser (jag brukar strimla dom)
(2 dl kokosflagor)

Börja med att sätta ugnen på 200°.
Blanda gryn och kli i en långpanna. Smält honungen med vatten i en kastrull och häll över detta och rapsoljan. Blanda väl. Rosta i 20-25 minuter. Rör om var femte minut.

Blanda ner mandlar, nötter, lin- och sesamfrön i de varma flingorna. Låt svalna helt innan du tillsätter aprikoserna (annars torkar de och blir som små läderbitar). Häll upp i burk med tättslutande lock.


Finns det inga backar öppna i närheten och nya brädor ska köras in så har nöden ingen lag...


8 januari 2013

Tannörsavan

Som jag berättade tidigare är det fina skidförhållanden på sjöarna och inne i vikarna. Ett par morgnar har jag fångat ljuset och istället arbetat längre på eftermiddagarna. En av fördelarna med att vara egen företagare.

Så snart solen varit uppe nog mycket har jag hasat mig iväg på skidorna. Tannörsavan har varit insvept i dimslöjor och bara isens sjungande och kraxandet från en korp har brutit tystnaden. På håll har en kungsörn (eller en fiskgjuse) cirklat över ett byte inne i skogen. Den fuktiga luften har färgat Lilljaffas bringa rimfrostgrå.

Idag är en annan dag. Ett lager snö har lagt sig över landskapet och Båtbyggar´n och jag gjorde ett försök med skidorna på isen nedanför Kyrkhällsviken. Ett tunt lager vatten hade krupit upp på isen så det fick bli en promenad på skidorna i de fina området kring Kyrkhälluddens fyr istället.

6 januari 2013

Tomt

Idag var det äntligen dags för säsongens första skidtur. Nyårshelgens blidväder och vindar har medfört att sjöarna och isarna längst inne i vikarna erbjuder perfekta skidförhållanden.

Trots det härliga vintervädret och det fina skidföret gapade ett stort hål i mig. Jag kände mig lika tom som knipholken vid strandkanten. Igår nåddes vi av det tråkiga beskedet att en god vän avlidit i en alldeles för tidig ålder. Om man bortser från familjen så var han den person som jag tillbringat mest tid med, både som arbetskamrat och i olika ideella sammanhang. Sådant känns. En förlust man aldrig kan förstå. Mina tankar går till hans barn och barnbarn. 

Sorgsen välkomnar jag vardagen.

4 januari 2013

Kaka till trettondagshelgen

Gårdens unghönor värper nu ägg allesammans och de två äldre hakar på av bara farten. Äggförrådet växer stadigt i kylskåpet. Det känns som man har en liten guldgruva. Jag bläddrar i kokböcker och kollar efter recept med mycket ägg. I skafferiet ligger lite mandelmassa och mörk choklad och trycker och saffransförrådet är ännu inte tömt. Några hackade pistagenötter är kvar sedan juldesserten. Se där! En kaka till trettondagshelgen. Helt glutenfri dessutom.


Saffransrutor

4 ägg
400 g mandelmassa
0,5 g saffran
100 g mörk choklad
Lite hackade nötter eller annat att dekorera med.

Lägg bakplåtspapper i en form (jag använde en som är 25 x 25 cm) och sätt ugnen på 175°.
Riv mandelmassan grovt. Separera gulorna från vitorna och blanda dessa och saffranet (stöt först med ett par sockerbitar om den inte är finmald) med mandelmassan. Vispa äggvitorna till hårt skum och vänd ner försiktigt i smeten. Bred ut i formen och grädda i nedre delen i ca 30 minuter.

Hacka chokladen fint och strö detta över kakan direkt den kommer ut ur ugnen. Bred ut så hela kakan täcks. Toppa med hackade nötter. Låt svalna innan du skär upp i rutor.

2 januari 2013

Julgåvor – sista delen

God fortsättning på det nya året! Här i Järnäsklubb har det nya året startat upp med mildväder även om det just nu snöar lite lätt.

Den sista julgåvan jag tänkte presentera för er är boken "Norrland" av Po Tidholm. Boken är en samling av essäer, artiklar mm med "Norrland" som gemensam nämnare.

Bor du i Norrland så läs den. Bor du någon annanstans – läs den. Jobbar du med turism och kulturarv läs den en gång till. I flera artiklar tar Tidholm upp vilken bild som är den gängse av Norrland och vad som egentligen finns bakom rubrikerna. Intressant är också frågeställningarna om vilka bilder vi som bor här uppe, själva väljer att förmedla och synen på skogen som en del av naturarvet. Skogen är inte en åker. Åker är kulturarv. Skogen är inte det.  En viktig distinktion.

Bokens inledande kapitel berör råvaran. Eller råvarorna i form av skog, malm och vattenkraft. De som var grunden när det svenska folkhemmet byggdes och som fortfarande är viktiga tillgångar för hela landet. Som författaren själv uttrycker det : "Norrland står för 40 procent av landets el och 80 procent av Europas malmproduktion. Samtidigt som folket utmålas som bidragsberoende och tärande. Det rimmar illa." 

Jag frågar mig – hur kunde det bli så här?! Efter att jag läst boken har jag fått en större förståelse för den bitterhet som ibland kan finnas som en underton när man diskutera framtidsfrågar. Det behov som finns att först utmåla en syndabock. Alla som på mötena sitter med armarna demonstrativt i kors för att markera att det minsann inte går att lura dom. Det är okej. Absolut. Men jag måste ändå fråga – har vi inte gjort det tillräckligt länge nu? Jag vet att jag kanske sticker ut hakan men jag tror att det är dags att ta nästa kliv. Om inte för vår skull så för kommande generationers. Räta på ryggen och forma det samhälle vi vill ha. Det är kanske en lång väg men den blir inte kortare av att vi gräver ner oss i bitterhet. Månne ett nyårslöfte som vi alla skulle kunna avge?