8 februari 2013

Skägglav


Häromdagen när jag promenerade över till Laxskärsudden på andra sidan viken, hamnade jag i ett bestånd av gamla granar som var täckta med skägglav. Varför det heter skägglav är inte svårt att förstå.

Som ung jobbade jag på ett fjällhotell i Edsåsdalen och vissa lediga dagar brukade jag spänna på mig turskidorna. En dag när jag åkte mot Hensjön passerade jag en dunge som var full av granar täckta med skägglav. Dagen därpå berättade Enok, en lokal same som extraknäckte i liften, för mig, att där det växer mycket lav där är luften ren. Sedan dess skänker jag alltid honom en tanke när jag passerar ställen där de växer. Sedan fyller jag lungorna.

Det är inte förrän man blir vuxen som man till fullo förstår värdet av mänskliga möten. Jag saknar Enok och pratstunderna med honom. Jag var knappt tjugo fyllda och han en bit över, ja vadå? Femtio? För det mesta slängde vi käft med varandra. Han kallade mig för "Sirkka två (kronor)" (mitt riktiga namn är Sirpa) och jag honom för "Enok en halv (meter)".


Till helgen har Maggan ("Bagarbertan") vår bakkurs. Med andra ord nya möten att se fram emot. Trevlig helg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar