31 maj 2013

Släppfest


Igår hissades flaggan på gården. Den sedan länge inplanerade släppfesten skulle äga rum och jag skulle få en möjlighet att tacka alla som på olika sätt bidragit till boken. Det var nervöst in i det sista - skulle det bli en släppfest med eller utan bok? Gudskelov blev det med bok. En kurir från Umeå kom med det allra första exemplaret och det var med blandade känslor jag bläddrade i den. Efteråt tog jag ett djupt andetag och tänkte att nu, nu var det gjort.

Vädret kunde inte ha varit bättre och vi dukade upp i trädgården. Båtbyggar´n och sonen gjorde en hjälteinsats då tiden visade sig vara knapp. Precis som svägerskan och svågern.


Åsa och Marianne ryckte in och fyllde på glasen.

Min syster Sisko hade kommit hela vägen från Hammerdal. Här i samspråk med Kristina.

Jenny Stade som gjort illustrationerna till boken kom med sin man Amos.

Här tackar jag Anki Berg som gjort en hjälteinsats med korrekturläsandet.


Siw, Aulis och Folke är tre av fyra personer som jag porträtterar i boken.


Lite nyfiken blir jag på vad Conny och Per skrattar åt. Jag blir glad själv när jag ser fotot.

Boken gick från bord till bord under kvällen. Här sitter Linda och Åsa och bläddrar i den.


Kvällen blev fantastisk på alla sätt. Den hägg som Birger som tidigare bodde i vårt hus, hämtade hem från Bleken en gång för länge sedan, slog ut lagom till festen. En bra plats för fotografering.

Idag har de ringt från tryckeriet och resten av böckerna kommer på måndag eftermiddag. Underbart! Ni som vill köpa eller hämta ut det exemplar ni beställt, kan göra det under Svenska flaggans dag då jag är hemma hela dagen. 300 kr kostar den.

Min systerdotter Anki plåtade allt och alla. Marianne tog den här bilden på oss. Tack Anki och alla ni andra som kom och förgyllde försommarkvällen här på gården!



27 maj 2013

Lovund


Vi har varit på en minisemester till Lovund i Norge tillsammans med goda vänner. Vi hade en osannolik tur både med fisket och med vädret. De första dagarna strålade solen och temperaturen nådde 25°. Från vårt stugfönster hade vi en vacker utsikt mot ön Sanna med dess branta klippor. Senast jag var på den ön var för tretton år sedan och jag har längtat tillbaka sen dess. Då vädret tillät längre turer med båt så tog vi oss dit redan första dagen.



Jag poserade på klippan i Kirkhellaren. Grottan har huserat folk sedan 6000 år tillbaka och kallas ibland för "Havets gotiska tempel". 

Ön på andra sidan är huvudön i Træna kommun, Husøj. Här ligger en del av Helgelands alla laxodlingar.



Målet med resan var fiske och som sagt fiskelyckan var god. Mest torsk men även en hel del sej. Jag drog upp en kolja och en långa hamnade också i fiskebacken. Det tog längre tid att rensa och filéa all fångst än att dra upp den. Resans största fisk var den sej på drygt tolv kilo som Båtbyggar´n drog upp.



Måsarna följde oss ända från den första fisken tills allt var rensat för dagen. 


Lovund är en fågelö och framför allt är ön känd för sina häckande lunnefåglar. Det är en av världens största koloni och man räknar uppemot 200 000 fåglar. De lägger sina bon i stenskravlet längs bergväggen och efter att ha samlat föda hela dagen ute till havs, återvänder de till sina reden varje kväll vid samma tid. Sista kvällen bestämde vi oss för att gå upp till utkiksplatsen för att ta del av skådespelet. På vägen upp höll ett par havsörnar en flyguppvisning för oss.

Lunnefåglarna är små, ca 20-30 centimeter och liknar små papegojor. Jag har inget teleobjektiv så jag har tyvärr inga närbilder på dem. 


De tog inte lång stund förrän vi var omsvärmade av fåglarna. Gruppvis flög de in och trots deras färgglada fjäderdräkt hann vi endast ett par gånger uppfatta var de landade. Andäktigt satt vi där länge och lät blicken ömsom vila mot berget och ömsom ut mot Atlanten. Om ni någon gång har möjlighet att åka till denna pärla utanför Norges kust så gör det! 

24 maj 2013

Rotvälta

Ibland dyker minnesbilder upp från småskolan när jag som minst anar det. Som när jag passerade den här rotvältan häromdagen och mindes vilka skräckbilder fröken målade upp om vad som kunde hända om man lekte nära omkullfallna träd. När jag med andan berättade det för min pappa fnös han bara och undrade vad det var skolan lärde barnen - inte behövde man väl gå i skolan för att lära sig att rotvältor var farliga?! Herregud! Jag tror han tyckte att det var sådant man lärde sig bara genom att leva. Sådan var han pappa.

21 maj 2013

Lilltannörsavan


Ibland går mina morgonpromenader med Lilljaffa ner till min svägerska och hennes man nere vid det vi kallar "Lån" i början (eller i slutet för vissa) på Fårskärsstranden. Vägen passerar först Tannörsavan och när havet uppenbarar sig svänger den åt höger. Då har jag havet på vänster sida och Lilltannörsavan till höger. Avan är en fin liten sjö och varje år sitter det måsar på den stora stenen som tronar i mitten. När jag ser dem undrar jag om det är samma fåglar som återvänder år efter år.

Än sover porsen längs strandkanten men så här års gästas sjön av änder. Lilljaffa är lika nyfiken som jag. Lite förmaningar från mig och hundgodis i jackfickan håller henne från att hoppa i sjön efter gräsandsparet som ljudlöst tar sig fram. Men lite svårt är det allt att hålla sig!


18 maj 2013

Reparation av lotshuset


Nu har reparationerna av lotsstugan påbörjats. I början av veckan monterades byggställningarna och jag beslutade mig för att inspektera och dokumentera bygget häromdagen. För att få en riktig uppfattning var det bara att klättra ända upp på ställningarna. Vilken utsikt! Vilken plats att jobba på. Speciellt en sådan dag som det var den här dagen, med sol och inte mycket vind.

Där uppe på ställningarna jobbade Båtbyggar´n tillsammans med Olle Ernstspång. De hade precis frilagt en del av tornets fasad på sydsidan när jag kom. Tyvärr var skicket på virket innanför panelen inte så bra. Jag kände igen situationen från min tid som intendent på Olofsfors bruk – när snickarna påbörjade renoveringen av någon byggnad visste vi aldrig vad vi skulle stöta på. Både spännande och obehagligt.

Tornet är uppbyggt med ett stående lager spåntat virke som fästs i hörnstolpar. På det har man lagt papp, ett lager liggande virke, tjärpapp, papp och ytterst panel. Väder och vind har tagit sig ända in till det första lagret, men med tanke på att inte mycket gjorts (förutom målning) med tornet sedan 1942, så kan man ändå säga att det klarat sig ganska bra med tanke på det utsatta läget. Det vore intressant att veta många stormar som dragit förbi under dessa sjuttio år.

Dimensionerna på virket mättes och nu gäller det att hitta samma dimensioner. Det blir spännande att följa arbetet och en annan bild från dokumentationen kommer nog att hamna här på bloggen. Till midsommar är det tänkt att det ska vara klart.


15 maj 2013

Den som väntar på något gott...

Som sagt – den som väntar på något gott väntar alltid för länge. Jag vet, aldrig ska det vara. Men jag pratade med tryckeriet idag och fick reda på att han som ska jobba med min bok har varit borta och det innebär att de inte satt igång produktionen av den förrän idag. Oj, vad jag blev besviken! Det innebär att boken är ett par veckor bort. Herregud, jag som har planerat "släppfest" och allt! De har lovat att göra allt de kan för att den ska vara klar tills dess. I värsta fall trycker de upp några exemplar med mjuk pärm så jag har något att visa upp.

Roligare är det att vänta på sparrisen och på att de första nässlorna ska hamna på tallriken. Det verkar som de bli klara före boken. Ja, ja. Nu är det som det är.

13 maj 2013

Vårdimma


Kristi Himmelfärd bjöd på regn och rusk och när molnen lättade lade sig dimman som ett tjockt täcke över havet. Det kan vara så här ute vid havsbandet ibland - när solen strålar i grannbyn har vi dimma som skymmer solen. Bilden på båtens för här ovan är tagen på samma plats som fotot i blogginlägget från i torsdags.

En god vän på Kråkensidan fyllde 50 år och dimman till trots,vi beslutade oss för att överraska honom redan till frukost. Det är vid sådana här tillfällen man är tacksam för den tekniska utvecklingen. GPS - vilken fantastiskt uppfinning! Vi följde bara gamla "spår" som markerats på kartan under tidigare båtturer.

Det är något visst med dimman. Det är tyst. Andaktsfullt. Man tystnar själv för att höra naturen viska. Några skarvar slog följe med oss där vi gled fram.

Lyckligtvis sprack det upp senare på eftermiddagen och vi fick en solig avslutning på helgen. Nu är det måndag och det är dags att kavla upp ärmarna igen.


9 maj 2013

Båtsäsongen är inledd


Igår inleddes årets båtsäsong. Ovanligt tidigt den långa vintern till trots. Lite kyligt i luften var det förstås men vad gör det när havet ligger spegelblankt och båten precis sjösatts. Den här båten, VAC 750, är min favorit alla kategorier! Den är vacker och så går den så himla fint i vattnet.


Kanske var det vetskapen om att lillebror tidigare under dagen metat upp en brax på drygt tre kilo, som fick Atti att prova fiskelyckan. Inget napp idag men fiskespöet åker med i bagaget när hon drar till Norge och jobbar. Och där nappar det alltid. Och då menar jag verkligen alltid.


Turen gick förbi Storbådans fyr och Skivan. Ännu har inte alla fåglar anlänt men en och annan guding (ejderhanne) och några måsar vilade lojt i vattnet och på klipporna.

En liten bokuppdatering. Till er som väntar kan jag meddela att den "ligger på kö" på tryckeriet och troligen kommer den inte att tryckas förrän nästa vecka. Men som sagt, jag kommer att höra av mig så fort jag vet något mer.

Ha en bra Kristi himmelfärdshelg. Hoppas ni också har en klämdag på fredag!