26 juni 2013

Åkerfräken


I slutet av 80-talet och en bit inpå 1990-talet drev jag ett företag tillsammans med Katarina Molin och Ulla Strömberg som också bor här i byn. Några av er kanske minns "Kvanne" som företaget hette. Vi tillverkade salvor, schampon, hudkrämer med mera av växter som vi odlat och plockat. En del av de örter vi använde köpte vi. När jag travar i skog och mark kommer jag på mig att naturligt tänka att det där är bra mot sår, onda leder osv. Andra gånger så minns jag helt enkelt inte längre. Inte bra. Därför tänkte jag att jag skulle friska upp mitt minne genom att skriva blogginlägg nu och då. Jag börjar med åkerfräken.

Åkerfräken, eller Equisetum arvense som den heter på latin, tillhör arten fräkenväxter. Den kallas ibland även för rävsvans. Tidigt på våren kan man se rävsvansarna efter huvudvägen här i byn, men det dröjer inte länge innan de bytts ut mot små gröna skott som liknar små tallar. Har man otur som jag, växer den i trädgårdslandet. Växtens rötter är små och hart när omöjliga att utrota.

Tittar man närmare på växten ser man att växten är delad i partier som börjar vid "bladen" (det svarta på bilden). Drar man försiktigt i den så går den av just där. Även bladen är uppbyggda på ungefär samma sett. Der ser ut som växten har leder. Förmodligen var det därför som man förr använde ett avkok av växten mot värkande leder - allt enligt den signaturlära som man förr trodde på. Signaturlärna innebar att det växte liknade var den bra mot.

I min favoritörtabok "Örtmedicin och växtmagi" kan jag läsa att åkerfräken har höga halter av kisel och att man förr i tiden använde de gröna skotten för rengöring av husgeråd. Att den sen innehåller saponiner gör ju inte saken sämre.

Det är de gröna, sterila årsskotten som används och växten är urindrivande och blödningshämmande. Vidare ökar den bindvävens motståndskraft. Den är bra vid ödem, rikliga menstruationsblödningar, magblödningar och vid reumatiska besvär. Dessutom kan den nyttjas som ett understödjande medel vid lungtuberkulos och till sårbehandling. Allt enligt boken.

När man använder den så gör man en sk fusion. Man kokar upp vatten, häller det sedan över växtdelarna och låter det dra en stund innan man silar bort växtdelarna. Den har en ganska neutral smak och ska man dricka den så bör man göra det på förmiddagen om man inte vill ägna natten åt toalettbesök.

1 kommentar:

  1. Skulle inte använda fräken som läkemedel då den innehåller enzym som bryter ned tiamin, dvs. ett av b-vitamin, som är mycket viktigt för cellens ämnesomsättning.

    SvaraRadera