31 augusti 2013

Zucchinibrownie

I veckan hade jag ett roligt cateringuppdrag för Riksteatern Västerbotten. Gästerna bestod av Riksteaterns styrelse, representanter för lokala teaterföreningar och för Umeå 2014. Till kaffet hade jag bakat en zucchinibrownie.

Det Gröna Skafferiet har efterlyst recept just på zucchini (eller squash som är samma sak). Browniesarna får bli mitt bidrag.




Zucchinibrownies
1 långpanna, 175°

300 g smör
2 dl riven zucchini
4 ägg
5 dl socker
2,5 dl vetemjöl
2,5 dl kakao
1 tsk vaniljsocker

Sätt ugnen på 175° och smält smöret och ställ det åt sidan för att svalna. Riv squashen. Vispa ägg och socker poröst. Blanda kakaon med mjölet och vaniljsockret.

Tillsätt smöret och vänd sedan ner de torra ingredienserna och zucchinin. Om zucchinin är väldigt blöt kan du krama ur lite vätska först.

Bred ut smeten i en långpanna med bakplåtspapper. Grädda i 22-23 minuter. Min långpanna är 30 x 40 cm. Har du en mindre behöver du lägga till ett par-tre minuter.

Låt kallna.



28 augusti 2013

Ljung

Ett av sensommarens tecken är den ljung som färgar skogen violett. Den tillhör familjen Ericaceae och är den enda i släktet Calluna. Den latinska beteckningen är Calluna vulgaris.

Ljungen trivs i torra skogspartier och granskar man den närmare ser man att den är en liten buske. Rötterna är starka och användes förr som material till rotflätning. Blommorna drar åt sig bin och den brunaktiga ljunghonungen är eftertraktad av finsmakare då den är aromatisk och extra smakrik.

Inom folkmedicinen har man använt de blommande grenarna precis då de slagit ut mot olika njuråkommor och blåskatarr. Den innehåller bl a garvämnen och arbutin och ett avkok av den färska växten har en antiseptisk och en urindrivande verkan.

Ibland plockar jag in en bukett och ställer på bordet trots min mors varningar att inte gäcka döden. Den vackra kransen på bilden nedanför fick jag av Ulla Persson som har sommarstuga här ute på halvön. Ulla gör de mest fantastiska hantverk i olika material. Läs mer om hennes alster på: Lintågan.




26 augusti 2013

Mjövika


Inför andjaktspremiären brukar Båtbyggar´n och jag ta oss en tur till sjöarna runt Bölesholmarna. Den här gången tog vi båten och styrde in mot Mjövika. Mjövika är viken mellan öarna Rönn och Bleken. Det är grunt och man måste ro den sista biten.



Det vilar något fridfullt över platsen och vi satt på en klippa och drack vårt kaffe och tittade på Lilljaffa som även hon tycktes uppskatta turen. Hon skuttade omkring som en galning, stannade emellanåt upp och spanade för att i nästa sekund slänga sig i plurret. Hon vet vilken årstid som är på gång. Den bästa om man frågar henne.


På östra sidan av viken ligger en av mina favoritskogar. Den är inte lik andra skogar i byn. Granarnas grenar tyngs av olika typer av lavar och solen siktas innan den fläckvis träffar mossan. Det är lättgånget och här och var bjuder träden till skydd under de lägsta grenarna.

Det var inte mycket fåglar runt Hästvika och Bågvika som namnen till trots är sjöar. Namnen vittnar om att de en gång innan landhöjningen var havsvikar. I Hästvika bjöd tranorna på istället på skådespel. Visst har det varit ovanligt mycket tranor på halvön i sommar?

21 augusti 2013

Helge Linden

Just nu pågår en utställning på Västerbottens museum med en konstnär som kommit att bli en av mina favoriter - Helge Linden. Det är något med hans tavlor som griper an. En detalj naglar fast blicken och så står man där och funderar. Associerar.

Utställningen pågår t o m 29 september. Läs mer om den och om öppettiderna här: Västerbottens museum. Och när du väl är där så missa inte museets nya kafé. Kanhända vi ses där!

18 augusti 2013

Cecilias inlagda gurkor


Igår gick årets första Bondens egen marknad av stapeln. Jag hade stämt träff med min svärdotter Karins mamma Cecilia som lovat visa mig hur hon lägger in sina gurkor. Jag provade hennes recept ifjol men tyckte inte jag fick till dem lika bra som hon.

Regnet öste ner när vi gick runt bland stånden. Ett par kilo västeråsgurkor inhandlades hos MaCo Grönt. Dillkronor och svartvinbärsblad plockade jag med från trädgårdslandet och övriga ingredienser hade Cecilia införskaffat.

Knepet med att få gurkorna lika goda som Cecilias, förstod jag efter ett tag, är att inte skära dem i allt för tunna skivor och att hälla på lagen när den svalnat. På så vis behåller de sin krispighet. Om en vecka vet jag om jag lyckats.



Cecilias inlagda gurkor

Till lagen:
6 dl vatten
6 dl 12 procentig ättika
2 dl salt
6-7 dl socker

2 kg gurkor
2 msk svarta senapsfrön
2 msk gula senapsfrön
4 msk färsk pepparrot i små tärningar
1 gul lök, skala och skuren i klyftor
Ca 10 dillkronor
Ca 10-15 svart vinbärsblad

Börja med att koka lagen. Koka upp och rör tills salt och socker smält. Låt svalna.

Skölj gurkorna väl och torka dem. Skär dem i skivor, ca 1/2 cm tjocka.

Varva i ren väl rengjord glasburk, gurkskivor och övriga ingredienser. Fyll på med lagen. Den ska täcka alla ingredienser. För en träslev efter kanten och tryck in mot gurkorna så att eventuella bubblor kommer upp. Skruva på locket och ställ svalt.

Gurkorna håller minst ett år och är färdiga att äta efter en vecka.

Tack Cecilia för receptet och för samvaron!



15 augusti 2013

Som man sår får man skörda

Idag hör man ordet karma nu och då. Det är ett uttryck som bl a förekommer inom buddismen och kan kanske sammanfattas som summan av människans handlingar under sin livstid. Hur man sedan återföds, om man återföds och till vad, styrs av denna karma. Så här i skördetid slår det mig att vi har gamla svenska ordspråk som i princip innebär samma sak. "Som man bäddar får man ligga" och "Som man sår får man skörda".



På lördag är det dags för en av sommarens höjdpunkter - Bondens egen marknad. Under sju lördagar samlas ortens grönsaksodlare, bagare, fiskare, bärförädlare mm vid Vänortsparken i Umeå. Inget jag vill missa i alla fall. Vi kanske ses där i vimlet? Jag står redo vid MaCo grönts stånd när vår LRF-bas ringer i koskällan.

13 augusti 2013

Rölleka

Röllekan (Achillea millefolium L) har som många andra växter flera namn. Har ni någon gång hört talas om "Per i backen" så är det röllekan som åsyftas. Den kallas även soldatört och sårläka. Det sistnämnda kommer troligen från att den redan tidigt användes vid sårläkning. Kineserna beskrev dess egenskaper redan för 4000 år sedan.

Det latinska namnet syftar dels tills växtens finflikiga blad, millefolium betyder tusen blad, och dels till Akilles, den grekiska guden som var osårbar utom på ett ställe vid hälen (därav uttrycket "Akilleshäl"). Den växer över hela landet. Man hittar den vid vägrenar, gräsmattor och på annan kulturmark.

Inom folkmedicinen lade man den i sprit och detta "millefoliumbrännvin" användes sedan mot en rad olika åkommor. Den innehåller bl a de eteriska oljorna azulen och eucalyptol och bitterämnen.

Om du vill använda den själv ska du använda blomman. Plocka och torka dem när de blommar som bäst. Gör sedan ett avkok när du ska använda dem. Drick det för att stimulera aptit, dämpa hosta eller om du har kramp i mag-tarmkanalen. Utvärtes kan du använda avkoket till att badda sår.

Röllekan finns även i en rosa variant.


11 augusti 2013

Bröllopshelg


I helgen har det varit bröllop i dagarna tre då barnens kusin Johanna gifte sig med sin Kim. Jag hade hedersuppdraget att fixa "bröllopssviten" i lotshuset och tillsammans med ungdomarna pyntade vi upp ett av rummen. En bättre utsikt att vakna upp till är svår att hitta.

Brudgummens följe gjorde iordning sig hemma hos oss och färden till bröllopsplatsen gick vattenledes med Båtbyggar´n vid rodret.


Bruden i sin tur lotsades till platsen för vigseln av pappa Peter och tärnorna.

Och vilket bröllop det blev. Gammal som ung dansade fram till småtimmarna och ljuset hann både försvinna och återvända innan festen var över.

Tack Johanna och Kim och alla andra värdar!


8 augusti 2013

Svartvinbärsmazariner

Nu börjar även de röda och svarta vinbären i trädgården mogna. Jag mixade lite av de svarta och blandade i fyllningen till mina mazariner.

Svartvinbärsmazariner
ca 40-45 st
175°

Till mördegsskalet:
400 g smör
1 dl socker
11 dl vetemjöl
2 ägg
2 tsk vaniljsocker

Fyllning:
400 g mandelmassa
200 g mixade svarta vinbär
200 g smör
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
3 ägg

Glasyr:
2,5 dl florsocker
2-3 msk vatten

Börja med att blanda ihop ingredienserna till skalet till en smidig deg i en matberedare. Tryck ut degen i mazarinformarna. Ställ dem i kylen eller frysen.

Gör fyllningen genom att riva mandelmassan och blanda den med socker, vaniljsocker och smör. Tillsätt äggen ett i taget och blanda slutligen ner svartvinbärsmoset. Blanda väl.

Ta ut formarna och klicka ut fyllningen. Fyll till ungefär 2/3 delar. Grädda mitt i ugnen i ca 20-25 minuter. Låt svalna på ett galler.

Häll florsockret i en skål och tillsätt vattnet lite i taget tills glasyren är lagom tjock. Bred den över mazarinerna och låt stelna.

Trevlig helg!


5 augusti 2013

Kökkenmödding


Första gången jag stötte på ordet "kökkenmödding" var när jag läste arkeologi. Begreppet kan väl lite slarvigt översättas med en förhistorisk soptipp. Den typen av soptippar av senare art finns även runt knuten på gårdar ute på landet. Som en påminnelse om en tid utan kommunal sophämntning. Förr tycktes man helt enkelt gräva ner det som inte hamnade i komposten.

Vi har också en kökkenmödding bakom huset. Säkert fler om vi börjar gräva. Den här uppdagades när vi hade grisar som bökade. En fris till en kakelugn, en lagad skinnsko, lite tegel och en glasflaska ligger vid foten av en tall. De får ligga kvar ett tag till.

2 augusti 2013

Ännu en jubilar

I år har raden av jubileum avlöst varandra; båtbyggeriet fyller femton år, svärföräldrarna fyller jämnt, byn 600 år. Förra veckoslutet, när vi tillbringade våra dagar på havet, besökte vi ytterligare en jubilar - Bondens fyr. I år fyller den 100 år.

Bonden för tankarna till ön i "Tintin och den svarta ön" med fyren som tronar högst upp. Bergarten är den röda rapakivigraniten som man annars hittar längs Höga kusten, flera sjömil söderut. Den nuvarande fyren byggdes 1913 men redan på 1800-talet uppfördes en rödbrun båk på ön. Bonden är nämnd i en rad historiska källor och självaste Linné omtalar ön under sin Lapplandsresa 1723. Redan då var ön känd för en sk "äggtäkt" där människor plockade ägg. Det var också äggplockandet som ledde till att ön så småningom fredades och blev Västerbottens läns första naturskyddade område 1937. 1977 blev det ett naturreservat.

Bonden är Sveriges nordligaste häckningsplats för sillgrisslor. Förutom grisslorna häckar här även andra fåglar såsom tordmular, tobisgrisslor och på senare år även skarv. Man har beräknat antalet fåglar till ca 10 000. Det är en mäktig upplevelse att närma sig ön. På håll känner man doften av guano (fågelträck) och helt plötsligt dyker fåglarna upp från alla håll. Under häckningstiden 15 april - 15 september måste man hålla sig 200 m ut från ön.

Om du är intresserad att läsa mer om Bonden och dess historia så gå in på Kvarkenguiden på nätet. Här hittar du även annat som är av intresse att läsa om öarna både utanför den svenska och finska kusten.