28 oktober 2013

Pumpatider

I höstas inhandlade jag en rad pumpor på Bondens Egen Marknad som jag tänkte förädla under Allhelgonahelgen. Jag har mot allt bättre vetande förvarat dem kallt och fuktigt nere i källaren men nu vet jag bättre, varmt (dock inte jättevarmt) och torrt ska det vara. Nu står de och pryder byrån, lämpligt till Allhelgonahelgen. Allteftersom får de hamna i grytan eller i ugnen.

Den lite mindre blågröna heter Zucca Marina di Chioggia och härstammar från den lilla kuststaden Chioggia nära Venedig. Den är en gammal sort och finns avbildad på renässansmålningar. Den signalröda i bakgrunden heter Hokkaido och har sitt ursprung i Japan. Den stora ljusgröna till höger är en Crown Prince och den har jag smakat förut. Den är god och passar både till soppa och till att gratinera i ugnen.


Är det någon som minns filmen "Världsrymden anfaller"? Den där frön från himlen faller ner och gror till vackra blommor som så småningom visar ha sig ha ett annat syfte än att bara väcka beundran hos de som betraktar dem. Mina pumpor liknar de frökapslar och frukter jag ser för min inre syn när jag tänker på filmen. När jag såg den som ung bidrog den till att mina nätter blev oroliga ett bra tag framöver. Huvva! Skräckfilmer är inte min cup of tea. Inte thriller heller om jag tänker efter...

Nu ska jag leta lite recept och förhoppningsvis återkommer jag med ett senare i veckan.

25 oktober 2013

Malta

Bagarbertan och jag har varit på Malta. Vi bodde hos mina svärföräldrar i Sliema som redan innan vi anlände hade de bokat teaterbiljetter, fixat guide mm. Och som de sedan tog hand om oss! Bättre värdar än dem är svåra att hitta.

Det blev en innehållsrik vecka. Solen sken och vattnet var varmt. Här en liten resumé.

Maltas historia är fascinerande och ön är rik på historiska avtryck från olika tidsepoker. Redan 1980 upptogs huvudstaden Valletta på UNESCO´s världsarvslista. Vi besökte megalittempel, medeltida städer, katakomber och kyrkor.


Vi såg starten av Rolex Middlesea race där hundra besättningar gav sig iväg för att runda Sicilien, Korsika och Sardinien. Längs efter muren på Valletta följde människor båtarna, själva hade vi första parkett där vi satt i en segelbåt.


Vi undersökte den lokala matkulturen. Det var säsong för lampukifisket och grönsaksstånden var bl a fyllda med kaktusfikon, granatäpplen och pumpor. I Mgarr åt vi en god kaningryta och besökte Victors bakery där vi fick en liten inblick i hur de typiska maltesiska brödet bakas.



Vi besökte fiskemarknaden i den lilla fiskebyn Marsaxlokk. Förutom fisk var stånden fyllda med kläder, skor, köksartiklar mm. Med oss hem fick vi kapris, salt och lite grönsaker.

Från en av lägenhetens terrasser kunde vi på morgnarna följa ett av alla de duvslag som svävade runt ön.



På den andra terrassen intog vi sena middagar. Från början av veckan var gubben i månen involverad i våra samtal. Samtalen rörde sig bokstavligen från allt mellan himmel och hav.



En av kvällarna var vi inbjudna till familjen Palmier i Hamrun där en trappa mitt i huset tog oss upp på deras fina takterrass med utsikt över ön. Dottern i familjen, Nikita, som älskar att laga mat och baka hade stått vid spisen hela dagen och bordet vi slog oss ner kring dignade av smårätter av olika slag. Till kaffet plockade hon fram en cheesecake med jordgubbar i kylen. Tack Palmiers för en minnesvärd kväll!


En gullette (en gammal turkisk båttyp) tog oss till öarna Gozo och Comino med den blå lagunen. Och blå var den, lagunen. Turkos på sina håll. Både Bagarbertan och jag älskar att bada och belåtna  guppade vi runt som korkar i det salta vattnet.

Här hemma hade den första snön både kommit och farit och i helgen ställer vi om klockan till vintertid. Båtbyggar´n är i Stockholm och Lilljaffa inackorderad hos svägerskan vilket byns hjortar upptäckt. De hade gått bärsärkargång i grönsakslandet och all grönkål som hönsen skulle få i vinter var uppätna.

Tack Anita och Nisse för att ni tog så väl hand om oss och tack för resesällskapet Bagarbertan!

22 oktober 2013

Grönkålsbröd

I år har jag odlat extra mycket grönkål så att hönorna kan få något grönt att mumsa på när allt annat vissnat ner eller täckts av snö.

Lite har jag torkat till mig själv och resten är instängslat bakom nät så inte halvöns alla klövdjur ska mumsa i sig de gröna kvastarna.

Jag blandade lite av grönkålen i ett surdegsbröd med råg som bas.



Grönkålsbröd på råg
2 stora bröd

Dag 1, kväll:
Blanda 1 dl surdegsgrund av råg med 2 dl ljummet vatten samt 1 dl rågmjöl och 2,5 dl rågsikt. Täck med lock och låt stå framme i rumstemperatur.

Dag 2, morgon:
Grunden från kvällen innan
5 g jäst
2 msk honung
1 dl torkad grönkål
3, 25 dl vatten
5 dl rågsikt
ca 8,5 dl vetemjöl special
1 msk salt

Lös ut jästen med vattnet och rör ner detta i surdegen från kvällen innan. Rör ner resten av ingredienserna, förutom saltet och kör alltsammans 5 minuter i degblandaren. Tillsätt saltet och kör 2 minuter till. Täck bunken och låt jäsa 3 timmar.

Stjälp upp degen på bakbordet där du först strött ut rikligt med rågmjöl. Dela den i två bitar och platta till dem något. Vik in kanterna mot några gånger och lägg dem med skarven nedåt i mjölade jäskorgar. Lägg över en duk och låt jäsa ytterligare 1,5 timme.

Värm ugnen till 250°. Ställ en bakplåt och en långpanna i ugnen. Ta ut den heta plåten och lägg på ett bakplåtspapper. Tippa upp bröden på plåten och sätt dem i ugnen. Häll iskallt vatten i långpannan och stäng luckan.

Grädda i 15 minuter och sänk sedan värmen till 225°. Öppna luckan och släpp ut lite ånga. Grädda bröden i ca 30-35 minuter. Innertemperaturen ska vara 96° när bröden är färdiga. Låt dem svalna på galler.


16 oktober 2013

Jaktdokumentation


Ljuset hade sånär återvänt när jägarna i Järnäs jaktlag anlände till den lilla jakstugan vid älgslakteriet inför en av årets höjdpunkter, kronhjortspremiären. Premiären innebär att alla halvöns klövdjur blir lovliga. Själv var jag där för att dokumentera.


Jägarna samlades inne i jaktstugan för överläggning. Alla tycktes överens om var jakten skulle startas. Dunken på bordet väckte min nyfikenhet.


Anders, lagets jaktledare plockade ner de aktuella passen för området i en burk som skickades från jägare till jägare. Ja, han plockade givetvis inte ner passen, utan små magneter med passens nummer på. När alla dragit var sitt nummer antecknade alla ner de övriga jägarnas positioner och sen var det dags att fylla bilarna för avfärd.



Själv följde jag med en av hundförarna, Åke och hans hund Zacko. En fantastisk morgonpromenad i skogspartier jag aldrig tidigare varit på. Sökandet gick över myrar, hyggen och stundtals genom tät granskog. Vid det första "såtet" passerade vi ett av passen där vi på håll lyssnade till hundskall och undrade vad hunden fått upp vittring av. Vi såg många spår av klövar och spillning, en räv och ett rådjur skymtade vi på håll, men annars inget.


Vid första avbrottet åkte huvudbonader av och jaktstolar fälldes ut. Korkarna till kaffetermosarna skruvades upp och smörgåsar åkte fram. Oktobersolen stod låg men värmde gott.


"Älghunden" Bellie anslöt sig till gruppen och nya pass lottades ut och så var det dags för nästa "såt" som det kallas med jägarterm.



Strax före tolv meddelar jaktradion att tre älgar är siktade. Åke och jag befinner oss nere vid en sjö, en bit från drevet. 11.50 hörs de första skotten ljuda. 11.52 anropar Hasse: en tjur och en kalv skjutna vid 34:an.

Jägarna samlades på nytt, denna gång vid djuren i väntan på Roger som farit efter fyrhjulingen. Vid ilastningen av djuren, konstaterade skytten nöjt att han var glad åt de nya unga jägarna i laget. Ingen vinsch behövdes när Carl, Josef och Olli svingade upp kalven på släpet.



Väl framme vid älgslakteriet återstod en del jobb innan lunchen kunde intas, djuren skulle "sotas ur", flås och vinschas upp. Jag gick runt och fotade och samtidigt som jag imponerades över slakteriets alla finurliga och praktiska detaljer.

Medan de andra arbetade i slakteriet fixade Nicke och Bibbi mat åt gänget på muurikkan. Nu och då hann de kila in i slakteriet och hjälpa till där det behövdes.




Att maten var uppskattad var det ingen tvekan om. Liksom den välbehövliga pausen.

Sen var det dags att åter igen ge sig ut. Själv avvek jag hemåt. Inspirerad av Rogers pose slog jag mig ner i soffan och summerade dagen och alla de nya ord jag lärt mig ,"såt", "kapitaldjur", "sota ur" och så Nickes målande beskrivning av uttrycket "återvändare".

Tack alla i laget för att jag fick vara med och dokumentera era förehavanden och lycka till med den fortsatta jakten!


13 oktober 2013

Nyponsoppa med biskvier


Nu har jag gjort nyponsoppa från grunden för första gången. Jag förstår inte varför just det dröjt så länge. Idén fick jag efter en promenad med en kompis som stoppade ett nypon i munnen och berättade att hon alltid beställde nyponsoppa som dessert på restauranger. Om den var gjord på plats vill säga. Själv förknippar jag nyponsoppa med mellanmål.

Jag bakade egna biskvier till min soppa. Biskvierna spritsade jag ut så de liknade churros (en friterad kaka som man får till varm choklad i Spanien). Soppan och biskvierna får bli mitt bidrag till Säsongens bästa hos: Det gröna skafferiet.


Nyponsoppa
3-4 efterrättsportioner

6 dl urkärnade nypon
12 dl vatten
0,5 dl socker (jag tog lite knappt)

Ta bort blomfästet och halvera nyponen. Det är lättast med nypon som precis mognat och som fortfarande är lite hårda. Ta ur kärnorna. Lägg frukterna i en kastrull tillsammans med vattnet och koka i ca 20 minuter tills de är mjuka. Kör allt slätt med en stavmixer (eller matberedare) och sila sedan genom en finmaskig sil. Rör om med en sked så att all vätska silas. Den här soppan är tjock i sig och behöver ingen redning utan tillsätt endast sockret och rör tills det smält.

Biskvier
ca 16 st

200 g mandelmassa
2 äggvitor
1 dl riven kokos

Riv mandelmassan och blanda den med äggvitor och kokos. Fyll en spritspåse och spritsa ut 7-8 cm långa "stänger" på en bakplåtspappersförsedd plåt. Grädda i 160° i 15-20 minuter tills de fått en  ljusbrun ton.

Servera nyponsoppan ljummen med biskvierna och en klick vaniljglass.

Mina nypon plockade jag vid havsbandet här i Järnäsklubb. När jag lyfte blicken vilade den på Storhällans båk.

10 oktober 2013

Kvällsföredrag med Nordmalings trädgårdssällskap

Inte många av sommarens blommor i trädgården återstår. En av dem är ett exemplar av Törnrosas kjortel som jag fick av Gunilla vid ett besök vid Norrskenets trädgård tidigare i somras. Anledningen till mitt besök hos henne var att jag skulle fotografera inför ett föredrag som jag ska hålla på Rundviksgården 11 november, kl 19.00 för Trädgårdssällskapets räkning.


Under kvällen tänkte jag dela med mig av lite tips hur man på ett enkelt sätt kan höja sina fotografier ett snäpp. Tips från en trädgårdsintresserad amatörfotograf. På bilderna ovan har jag tagit ett foto på samma motiv men med lite olika inställning på kameran. Ett litet smakprov från föredraget alltså.

Läs mer om trädgårdssällskapet på: www.nordmalingstradgard.se. Du hittar dem även på Facebook.
Välkommen!