1 oktober 2013

Enbär

"När alla enbär är mogna då är alla flickor trogna" är en ramsa som etsat sig fast i mitt medvetande. När jag anordnade örtavandringar i början av millenniet brukade jag inleda med den när jag skulle berätta om enbäret. För så är det - alla enbär mognar inte samtidigt och mig veterligt så är väl inte alla flickor trogna heller. Varifrån uttrycket kommer minns jag inte längre.

Enen, med dess ris och bär har en lång tradition inom folkmedicinen. På medeltiden ansågs bären ha en magisk kraft och länge eldade man enris som skydd mot sjukdomar som pest och spetälska.

I matlagningen används enbären ofta till att krydda viltkött och riset används vid rökning av kött och fisk. Dryckerna genever och gin kryddas med enbär och namnen kan härledas till buskens latinska namn - Juniperus communis.

Enbären är egentligen skenfrukter som mognar andra året efter blomningen och det är i huvudsak dessa som används inom alternativmedicinen. Bärens innehåll av eterolja gör den användbar mot ödem, njur- och blåsinfektioner samt dålig aptit. För utvärtes bruk är den bra mot muskelsmärtor och reumatiska besvär. Var dock försiktig - redan små doser retar njurarna och därför bör de som har problem med njurarna avstå från användandet.

Jag har plockat lite bär till vinterns viltgrytor nu när vi har en älgjägare i familjen igen (sonen har tagit jägarexamen och svärfars plats i jaktlaget). Jag glömde fingervantarna så nu har jag små kliande repor på händerna och på fingertopparna. Men det var det värt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar