13 augusti 2015

Mandelmanns trädgårdar

Ett av våra besök i Österlen var på Mandelmanns trädgårdar i Djupadal i Rörum. Jag har längtat dit ända sedan jag första gången såg anläggningen i Trädgårdstisdag (eller hette programmet Trädgårdsmåndag då?). Det var något över stämningen som lockade. Tanken att även grönsakerna kan får vara en del av estetiken.


Gården drivs av Gustav och Marie Mandelmann. Gustav mötte oss redan i porten in till trädgården, skalandes vitlök och med den karakteristiska kepsen på svaj. Marie stötte vi på inne bland odlingarna i full färd med att hålla ogräset stången med hjälp av en röjsåg. Förutom paret själv jobbar en rad andra både i köket och ute på fältet.




På gården huserar också en rad djur; höns, grisar, lamm, fjällkor, ankor och kanske några fler som jag inte upptäckte. I trädgårdsdammen hade de gjort i ordning reden för de vilda fåglarna.



En del av ullen från gårdens får läggs i trädgårdsgångarna. En skylt berättar att det är både bra mot ogräs och mot sniglar. Ännu har inte mördarsniglarna nått våra trakter. Förhoppningsvis gör de aldrig det.


Trädgården gav mycket inspiration. Bra en sådan här sommar då min iver att jobba i trädgårdslandet legat på noll. Kall vår, kall försommar, en vandaliserande tranfamilj. Jag tror ni fattar.

Den rabatt som vi alla föll mest för var en full av verbena, slöjsilja och vallmo. Vallmon hade nästan blommat över och nu vajade vallmokapslarna i vinden. Bedövande vackert. Så vackert att fingrarna sökte sig slöjsiljans fröer… i samma sekund som frun själv passerade. En vänlig men bestämd tillsägelse om att fråga först. Jag vet inte när jag skämdes så senast. Med rätta. Fy på sig Båtbyggarhustrun! Vad tänkte du egentligen på?!





Vi avslutade vår vistelse med att äta lunch och valet föll på kaféets trädgårdstallrik, komponerad av gårdens egna grönsaker och med en bit halloumi till. Gott, gott precis som chokladkakan med kanel till kaffet.

När vi närmade oss utgången hade Marie övertagit Gustavs plats och jag hon nickade lite uppmuntrande mot mig. En liten förlåtande gest. I alla fall väljer jag att tolka det så. 

Har ni möjlighet så besök Mandelmanns. Själv kommer jag att återvända. Garanterat. Trots skammens rodnad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar