31 juli 2016

Lunnefåglar, upptäcktsfärder och fiske



Nu är jag åter på hemmaplan efter sommarens vistelse i stugan i Sleneset. På eftermiddagen samma dag som gymnasiekompisarna for hem, kom Båtbyggar´n tillsammans med Bagarbertan och hennes make. Medan makarna fiskade utforskade Maggan och jag öarna runt omkring. Först ut var Lovund och siktet var inställt på att fånga några av alla de 150 000 lunnefåglarna med våra kameror. Tyvärr hade vi otur med vädret då tjocka moln vilade över häckningsplatsen. Utsikten ner mot samhället och ut mot havet från Heirsan var i alla fall både hisnande och vidunderlig.



Jag hade sett framemot att få prova mitt nya teleobjektiv och var lite besviken på dimman. Några skapliga bilder blev det i alla fall och det kommer ju fler tillfällen.



På onsdagen tog Maggan och jag hurtigbåten till ögruppen Træna. Vi hade hyrt ett par cyklar på huvudön Husøya och med dom trampade vi runt till olika ställen på ön. En av mina absoluta favoritplatser är ön Sanna med sin mytiska klippor och den mäktiga Kirkehelleren, en grotta där man funnit 6000 år gamla lämningar efter människor. Troligen har de använt grottan som en kultplats. När jag besökte ön för första gången tog den andan ur mig och varje gång jag återvänder är det likadant. Nu betraktade vi ön från Petter Dasskapellet som byggts så att den vetter mot grottan.

På motsatta sidan ön gick vi upp en bit på Hikkeltinden. Vi njöt det sista av kaffet medan vi betraktade korparnas uppvisning. En gång för länge sedan stod jag där och kulade (eller försökte i alla fall) för att jag inte visste hur jag på annat sätt kunde beskriva de känslor som platsen väckte.


Maggan och Connys sista dag åkte vi en tur runt de låga öar som finns runt stugan. Dönnamannen låg i dis och här och där betade får ute på öarna. På vägen hem vittjade vi krabbtinan som även denna dag var tom. Istället hade en mängd valthornssnäckor letat sig in. Conny berättade att dessa var delikatesser i Asien och några av dom hamnade därför på middagstallrikarna efter att ha förvällts och stekts i smör med chili och vitlök. Förvånansvärt goda. Lite gummiaktiga i konsistensen men absolut värda att ta upp.


Sista dagen på Sleneset bjöd på strålande sol och svaga vindar. Båtbyggar´n och jag packade matsäcken och begav oss ut för att utforska nya grund att fiska på. Jag drog upp en bleka på 7,7 kg och toppar nu listan för den arten. Dessutom blev det ett nytt personbästa på torsk för min del (12 kg).

Som sagt nu är vi hemma igen och imorgon är det första augusti. En tredjedel av sommaren är kvar och drygt halva semestern.


25 juli 2016

Kompisar från förr


Jag befinner mig i stugan i Sleneset och har de senaste dagarna umgåtts med kompisar från förr. Vi är fem gymnasiekompisar som återtagit kontakten sedan några år tillbaka. Vi har fortsatt där vi slutade kan man säga. Att träffas och umgås ute i naturen ger oss alla sådan energi. Någon har någon gång sagt att man ska vara rädd om gamla vänner, för nya gamla vänner kan man inte få.

Under den gångna helgen har vi paddlat kajak, första gången för mig men absolut inte sista! Vi har vandrat och promenerat, tittat på lunnefåglar på Lovund och ätit gott. Men framför allt har vi skrattat, gråtit och delat med oss av våra erfarenheter, glada som sorgliga.

Märit, Maria, Åsa och Jeanette - tack för att ni tog er ändå upp hit till Sleneset. Jag är så glad att just vi gick gymnasiet tillsammans. Om inte förr så ses vi Hafjell och två år!

I eftermiddag kommer Båtbyggar´n hit tillsammans med Bagarbertan och hennes make så nu ska jag förbereda middagen.

21 juli 2016

Kantarellsoppa med portvin

Sommarens skörd av kantareller började redan i slutet av juni. De första jag plockar hamnar på varma mackor, den andra omgången i en svampsoppa och sedan på pizza eller paj tillsammans med getost.

Igår åt vi paj och tidigare i veckan så gjorde jag den kantarellsoppa med portvin jag alltid gör. Jag har inget exakt recept men ungefär så här gjorde jag den.


Kantarellsoppa med portvin
ca 5-6 port

300 g förvällda kantareller (hackade i mindre bitar om de är större)
4 st schalottenlökar
Smör att steka i
Salt och peppar
1 l hönsbuljong
3-4 dl grädde
0,5-1 dl portvin efter tycke och smak
Några droppar soja
Mjöl eller maizena till redning (jag tog ca 1 dl vatten och 4 msk mjöl)

Hacka löken och bryn den i smör i en kastrull. Tillsätt kantarellerna. Slå på buljong, grädde och portvin. Smaka av med salt, peppar och lite soja. Red soppan till den konsistens du vill ha. Antingen genom att vispa mjöl med vatten och hälla i och koka upp eller enligt anvisning på maizenapaketet.

Vi åt soppan med lite stekt sidfläsk från Vindelnrökt.

17 juli 2016

Kardemummaparfait

Receptet till den här kardemummaparfaiten hittade jag i en norsk mattidning. Enkel att göra. God som dessert med sommarens bär och frukter.


Kardemummaparfait
ca 4-6 personer

3 äggulor
1/2 dl socker
2 krm nystött kardemumma
2 dl vispgrädde

Vispa ägg och socker poröst. Tillsätt kardemumman. Vispa grädden och vänd ner den i äggsmeten. Blanda. Pytsa upp i portionsformar eller som jag gjorde senast i en kakform. Frys i minst fyra timmar.




13 juli 2016

Alltings evighet


I lördags hade Konsthall Norra Kvarken vernissage för sommarens andra utställning: "Mats Caldeborg akt II. Alltings evighet." Och kanske är det mot evigheten den ensamma vandraren är på väg. Han som fortfarande bär på det lilla barnet. Jag stannar upp framför statyn och funderar. Alltings evighet. Just evigheten har varit något som jag själv skrivit om i några av mina dikter. Evigheten. Det som både lockar och skrämmer.


I mitten av utställningen finns ett av Mats egna verk - Alltings evighet, ett stort avlångt bord fyllt med det som tycks vara minnen eller kanske händelser som bevarats. Torkade gäddhuvuden, sländor, något koboltblått som sticker ut som ett utropstecken.


I utställningen medverkar även andra konstnärer. Snöfrid Caldeborg, Anita Kärrman, Krister Hägglund, Alma Thörn m fl.

Ovan syns en detalj av Kärrmans tavla "Berget" och till vänster Free Exit av Krister Hägglund. Två lågmälda verk som genom sina personer talar till betraktaren. Är barnen symbol för evigheten. Är vi kanske en del av evigheten av den kedja av människor som levt innan oss och genom de som tar över efter oss. Som någonting utan varken början eller slut.

Jag vet inget om vad som upptagit konstnärerna när de skapat sina verk, men de väcker frågor inom mig som slumrat ett tag. Ger inspiration till att leta fram mina gamla anteckningsböcker. Kanske den diktsamling jag skulle ge ut när jag fyllde femtio någon gång ändå kommer att ta form. Någon gång när modet inte ger vika.

Jag avslutar detta inlägg med Karin Boyes dikt Evighet ur diktsamlingen "För trädets skull".

"Evighet

En gång var vår sommar
en evighet lång.
Vi strövade i soldagar 
utan slut en gång.
Vi sjönk i det gröna doftande
djup utan grund
och kände ingen ängslan 
för kvällningens stund.

Vart gick sen vår evighet?
Hur glömde vi bort 
dess heliga hemlighet?
Vår dag blev för kort.
Vi strävar i kramp,
vi formar i strid
ett verk, som skall bli evigt -
och dess väsen är tid.

Men än faller tidlösa 
stänk i vår famn
en stund då vi är borta
från mål och namn, 
då solen faller tyst
över ensliga strån
och all vår strävan syns oss
som en lek och ett lån.

Då anar vi det villkor
vi en gång fick:
att brinna i det levandes
ögonblick,
och glömmer det timliga,
som varar och består
för den skapande sekunden, 
som mått aldrig når."

8 juli 2016

Potatisbröd á la Zitha

När vi var i Transylvanien i slutet på maj bakade Zitha, vår värdinna ett så gott, saftigt potatisbröd. Mjölet hon använde var av det dinkel som de själva odlade och malde.

En morgon visade hon oss hur hon gjorde iordning degen och nu har jag försökt återskapa det i huvudet. Jag hade kvar av mjölet som jag köpte av henne men surdegen jag använde var baserad på råg. Resultatet blev ett gott, saftigt och lagom syrligt bröd.

Satsen räckte till två bröd men nästa gång jag bakar brödet ska jag använda mig av 1,5 liters formar istället för de större jag använde idag. På så sätt blir bröden lite högre.


Potatisbröd á la Zitha
2 st

500 g kokt, skalad och pressad potatis (jag använde mandel)
250 g vatten
400 g rågsurdeg
5 g jäst (går att skippa)
ca 600 g dinkelmjöl
1 msk flytande honung
20 g salt

Börja med att koka och skala potatisen. Pressa, eller riv den och låt svalna.

Blanda vatten, jäst och surdeg i en degblandare. Rör om tills jästen smält och tillsätt sedan potatisen. När degen känns smidig är det dags att tillsätta mjöl, salt och honung. Låt maskinen gå i ca 10 minuter. Degen ska vara lös. Jäs till dubbel storlek. För mig tog det ca 3 timmar.

Sätt ugnen på 275° eller så varmt du kan. Lägg en långpanna längst ner så att den hinner bli riktigt varm.

Pytsa upp degen med slev eller med händerna i två smorda (ex med olja) och mjölade formar. Låt jäsa i ca 60 minuter till.

Ställ in formarna i ugnen och sänk temperaturen till 225°. Häll 1 dl kallt vatten i ugnsblecket och stäng luckan. Grädda tills brödet har en innertemperatur på 97-98°.

Låt formarna stå en stund innan du tippar ut brödet och låter de svalna på galler. Min ugn har lite dålig undervärme så jag skjutsade in dom med undersidan uppåt ett par minuter till.

Det här brödet blir bäst om man låter det ligga över natten innan man skär i det.





5 juli 2016

Frukost vid Bondens fyr


Igår morse klev vi upp tidigt för att bege oss mot Bondens fyr tillsammans med goda vänner från Kråken. Solen värmde och vindarna var svaga.

Jag har flera gånger skrivit om Bonden här på bloggen. Minst ett besök där hör till sommarens måsten.



Bonden med sina röda klippor stiger rätt upp ur havet. Bergarten heter rappakivigranit och är samma som man kan hitta på Höga Kusten. Det är fascinerande att tänka att de här klipporna en gång i tidernas begynnelse slet sig lösa för att slutligen hamna mitt i det hav som så småningom kom att kallas Norra Kvarken.

Ön är en häckningsplats för tusentals sillsgrisslor och tordmular och att se detta skådespel är lika mäktigt varje gång! Speciellt tidigt på säsongen. Det är förbjudet att gå iland under häckningsperioden och man måste uppehålla sig minst 200 m ut från klipporna. En kikare är att rekommendera.



3 juli 2016

Kafé Lotsen


I fredags öppnade Kafé Lotsen i gästhamnen i Järnäsklubb. Bakom kaféet döljer sig Erik och Erica Sjöström som till vardags driver Levar Hotell.

I sommar är kaféet inrymt i en vagn men beslut är taget om att en byggnad ska uppföras under nästa vinter för att stå klar till säsongen 2017.

Erica och Erik har satsat på en enkel men lockande meny baserad på råvaror från orten. Något som gillas extra mycket. Vad sägs om en "Järnäsklubbsandwich" med pulled beef på nötkött från Strömdahla? Eller kanske en "Sik och pären", svensk fish and chips på Järnäsvis med fisk från havet utanför?

Kaféet har öppet torsdag-söndag kl 12.00-20.00. Följ dom på: Kafé Lotsen på Facebook. På facebook hittar du även Järnäshalvöns sida där vi lägger ut information om vad som händer på halvön.

Lycka till säger vi till Erik och Erica!

T o m personal är "lokalproducerad". Agnes Holma till vänster och Tilda Molin till höger.