24 augusti 2016

Johannesört


Johannesörten har spridit sig lite här och där i trädgården, dels beroende på att jag varit dålig på att rensa ogräs i år och dels på hönorna som sprang runt i trädgården fjol. Hönorna ja. Jag har glömt att berätta att jag gav bort dom i våras. Både Båtbyggar´n och jag jobbar i Umeå så vi beslutade att ta en paus från hönseriet. Till mina stora sorg. Jag har saknat dom i sommar. Mycket.

Jag har plockat in lite av johannesörtens blommor och gjort både tinktur och lagt dom i olja. Oljan tänker jag testa på makens ben i vinter då ämnena i växten har en kramplösande effekt. Han har myrkrypningar som håller honom vaken på nätterna och eventuellt kan oljan lindra besvären.


Johannesört (Hypericum perforatum) kallas ibland för Hirkum Pirkum efter den tinktur man gjorde av växten. Den har även kallats Satans flykt och för Mannablod då den använts mot djävulsutdrivning och onda andar och efter en gammal sägen som berättar att örten växte upp där Johannes Döpares blod föll på marken när han halshöggs.

Det kan vara lätt att förväxla den äkta johannesörten med den falska (den fyrkantiga). Den latinska beteckningen perforatum betyder perforerad och håller man upp bladen mot ljuset ser man att de mycket riktigt är perforerade. Ett annat sätt att skilja ut den äkta från den falska är att gnugga blommorna mellan fingrarna. Är den äkta ska fingrarna färgas röda. Det är också det röda färgämnet, hypericin som är verksamt mot nedstämdhet och lindrig oro.  

Nästa växt på tur att samla in är mjölon. Mer om det senare i höst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar