15 juni 2017

Slåtterängarna vid Hummelholm


Ett av regionens smultronställen är slåtterängarna i Hummelholm. Vi åkte förbi där förra helgen när vi firade en 50-åring men jag kände att jag måste dit en gång till under försommaren. Några kvällar senare återvände jag med en ryggsäcken med olika objektiv och en termos kaffe.


Bland de första man möts av är ett stort fält av liljekonvaljer. Alla har inte blomstänglar men här och där syntes knoppar och på andra ställen hade de börjat slå ut. Se men inte röra gäller. Området är ett naturreservat och just här är det viktigt att alla blommor får vara kvar så att de kan bilda frön inför nästkommande års blomning.

Reservatet bildades 1977 och med bidrag från länsstyrelsen underhålls ängarna av Hummelholms kulturförening som under två helger varje år slår ängarna med lie precis som man gjorde förr. Området har en gång helt legat under Öreälvens vatten, men med landhöjningen bildades först små öar och så småningom fast mark.
Läs mer om slåtterängarna här: www.lansstyrelsen.se.


Just nu blommor rödblärorna och här och där en av mina favoritblommor - det svarta, giftiga ormbäret. Nere mot älven hittade jag de blyga skogsviolerna bland gräset och vid älvkanten lyste kabbelekan som små solar.



Slåtterängarna ligger i anslutning till Öreälvsleden och nere vid älven finns en stenkista som byggdes 1933 för att underlätta flottningen av timmer från inlandet ner mot kusten. Jag hade velat flytta mig tillbaka till den tiden då flottningen var igång utefter alla våra älvar i Västerbotten. Det finns så många yrken som inte längre finns idag. Ja, sånt kan man fundera över när man strosar runt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar