22 oktober 2017

Magisk avslutning på båtsäsongen



Vilket höstväder vi haft i helgen. Sol och svaga vindar. Vi har köpt en ny båt som ska ersätta den vi har i Norge. Innan vi kör upp den dit måste vi köra motorn ett antal timmar så att vi kan göra första servicen på den här i Sverige. Stackars oss. Aldrig tidigare har vi haft en sådan lång båtsäsong.


När vi klev upp i lördags och tittade ut över havet bestämde vi oss för en dag på havet. Snöan fick bli vårt första mål. Snöan är en ö som är en del av det naturreservat som sträcker sig via Örefjärden hit till Järnäsudde. Den är ett riktigt smultronställe med både en speciell natur och en historia som går tillbaka ända till vikingatiden. Tyvärr är den inte tillgänglig om man inte har båt.


Väl på ön bestämde vi oss för att gå t till det gamla fiskekapellet som ligger på åsen på sydöstra sidan. Vägen till kapellet är inte särskilt lång men naturen hinner ändå skifta allt ifrån hällar i dagen, krokiga tallar, knähögt blåbärsris till solbelysta fläckar av lummer.

Det lilla fiskekapellet ligger i närheten av de labyrinter som anlades på 1500-talet. Inne i kapellet är väggarna fulla med klotter. Det äldsta vi kunnat hittat är från 1857! Det är fascinerande att tänka att människor redan för 150 år sedan ville tala om att de varit där. Vi nöjde oss med att skriva i gästboken.

Du kan läsa mer om Snöan här: Länsstyrelsens information  - Kvarkens Naturguide.





När vi ätit vår matsäck hade vinden mojnat helt och vi bestämde oss för att ta en tur runt Bondens fyr innan vi återvände hemåt. Bonden är en del av samma naturreservat som Snöan och Järnäsklubb. Alla de fåglar som sommartid häckar där hade lämnat ön och vi kunde glida runt alldeles nära klippkanterna.

Sista stoppet för dagen blev Lördagshällan där vi på långt håll kunde skönja siluetterna av två havsörnar. Jag skrev om örnar i ett inlägg för några veckor sedan. Nu ser vi dom varje gång vi åker ut med båten. Helt fantastiskt!



Idag hade vi egentligen bestämt oss för att hålla oss på land men när vi såg att sälarna låg på klippan vid Yttre Järnäsgrund så ångrade vi oss. Väl framme hade de dock hasat sig ner i vattnet men här och där dök nyfikna huvuden upp ur vattnet.

I närheten fick vi syn på en fågel som vi inte kände igen. Efter lite efterforskning fick vi veta att det var en alfågel som guppade alldeles ensam långt därute på havet. Undrar vid vilket fjäll den haft sin häckningsplats.

Med detta är båtsäsongen över. Nu får gärna både sjöar och havet frysa till is så vi får plocka fram skridskorna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar