29 oktober 2017

Sakta jag går genom stan


Häromkvällen när jag deltog i en fotokurs om norrskensfotografering inne i centrala Umeå passade jag på att ta lite kvällsbilder när jag strosade tillbaka till lägenheten.

Det första jag möttes av när jag klev ut genom dörren från kurslokalen var neonskylten till Burmans musik som är en av Sveriges äldsta skivbutiker. När jag tittade upp mot gatan lyste gatlysena upp björkarna där löven fortfarande hängde kvar lite molokna efter det första riktiga snöfallet.


Det snöade fortfarande även om flingorna var tunga och fort smälte mot de uppvärmda gatorna inne i centrum. Inte mycket folk rörde sig ute. Någon cyklist, små grupper av människor eller någon som hastigt skyndade hemåt med kragen uppfälld och blicken ner mot de blanka nylagda stenplattorna.

Det nya rådhustorget är klart och igår invigdes det storstilat. Nu hoppas vi att det kan fyllas med spännande aktiviteter. Stenplattorna är lagda enligt ett gammalt västerbottniskt drällmönster. Konstverket "Standing man" av konstnären Sean Henry är tillbaka på sin plats på torget. Han såg lite bister och frusen ut där han stod bakom staketet i snögloppet.


Dagtid är cykelparkeringarna längs Rådhusesplanaden fulla men jag blev överraskad att se många fanna kvar fast timmen var sen. Kanske hade ägarna överraskats av snöovädret och bestämt sig för att ta bussen hem istället.

När jag korsade Skolgatan lyste det nya busstorget upp med sin långa perrong med det väldiga trätaket. Allt är inte riktigt klart ännu. Lite stenläggning kvarstår innan alla stängsel kan tas bort och att vi åter kan röra oss obehindrat längs gatorna.


Under de senaste åren har Umeå varit en enda stor byggarbetsplats och än är allt inte klart. Åsikterna kring detta går isär. Jag brukar tänka att om det inte debatteras så är det inte Umeå.

Vid en portuppgång låg några buketter med rosor och gravljus som slocknat till minne av den kvinna som hittades död i en lägenhet för några veckor sedan. Omständigheterna kring hennes död är osäkra.

Och snart är Allhelgona helgen här och dags för oss att minnas de som en gång levt tillsammans med oss. Men först en arbetsvecka.

1 kommentar:

  1. Det är inte lätt att fota i kvällsljus, med lampor runt omkring. Men du har lyckas jättebra!
    Kram Karin

    SvaraRadera